2a december vs 31 december. Lite slankare är jag allt. Är stolt och glad att jag lyckats men resan är långt från över! Det här är på ett sätt bara början. 8-9 veckor har jag kämpat på -det är egentligen ingen tid alls. Jag vill att detta blir en riktig livsstil. Precis som det varit dessa fantastiska veckor. Fan var jag har mått bra! Det va länge sen jag mådde så fysiskt bra som jag gör nu, och det är underbart! Mina magbesvär har jag nästan blivit kvitt med och jag är piggare med massor med överskottsenergi. Love it! Snart är det nya året här och jag säger bara bring it on!
Har mycket att skriva men tar min tid och uppdaterar när ett bra läge ges. Vill bara titta in här för att önska er en god jul <3 och även visa upp dagsformen. 2 månader igång med ett nyttigare liv. Minus 6 kg har jag gått ner. Jag är så nöjd! Förmodligen har jag gått ner mer eftersom mycket förvandlats till muskler (som väger mer än fett) nöjdtjej_89. Idag var en ätardag och ett undantag. Imorgon är jag tillbaks på banan igen ;)
Vad ska man säga om livet egentligen? Har kommit till en punkt då allt bara brustit för mig. Om inte dessa 4 komma de veckor av ledighet var ett faktum hade jag legat illa ute. Eller illa inne på psykvården. Grej efter grej har bara gått utför och jag har förstått hur mentalt utmattad jag är. Träningen är mitt knark och uppåttjack som håller mig vid liv på något sätt.
Den senaste tiden har jag kunnat prata om allt. Allt bryts ner i decimalform nu och tas emot förvånansvärt bra. DET gör mit otroligt lycklig. Men jag har en bit kvar att komma till trygghet, tillit och att känna någon slags mening med allt igen. Låt oss skippa allt det här kryptiska och säga att det är MYCKET jag hållit inom mig som tillslut kokat över. Som inte förut haft en mottagare för att lyssna på mig, förstå mig, låta mig bara vara och inte kräva eller säga emot. Fokuset har varit på mig. Alldeles för länge har jag bara brytt mig om andra. Ingen har sett eller märkt hur jag mår. Ingen har kunnat se det för att jaf låtsas som ingenting. Allt för länge har kraven varit ohållbara, och nu går allt isär. Jag försöker plocka upp alla bitar nu (som är vassa som glas) för att tejpa ihop mig själv igen. Jag är som sagt otroligt glad att jag går på ledighet nu om ett par dagar <3 då har jag 4 veckor att ta tag i mig själv och bara få fokusera på att må bra igen. Vända allt som gör ont till det bättre. So please just let me breathe again.
Alltså det tar fan aldrig slut med allt som måste göras. Ibland kommer den där känslan av att jag ska drunkna. Men jag tänker inte låta mig själv må sådär. Jag mådde extremt dåligt i våras pga stress och har lovat mig själv att det inte får gå så långt. Innebär det ett "halvtaskigt" jobb, ja so be it. Jag vet att det duger ändå. Det kan inte förväntas att man ska prestera som något slags övermänskligt om inte resurserna finns. Tid är resursen som det oftast finns minst utav. Igår kom jag hem rätt sent för att jag satt och stressade upp mig över så mycket som skulle bli klart. Tänker inte låta det bli så idag med så jag tränade på morgonen så att jag kom in lite senare och gick vid 16 (som egentligen inte är så tidigt..). Behöver den här tiden innan helgen. Annars drunknar jag.
Vi får se hur allt blir nu. Det är bara att bita ihop. Men jag känner mig väldigt svag på jobbet just nu. Det är otroligt tungt, det är mycket att ansvara för och jag orkar bara inte! Självklart tar jag ansvar men rädslan att må dåligt av stressen tar över allt för mycket. Det är inget jag kan stänga av och det blir något slags flyktbeteende. Hursom är det semester om lite mer än en vecka så det ska nog gå bra.
Hej! Shit vilka dagar på jobbet. Usch usch usch vilken stress. Men orkar inte klaga just nu utan ville visa upp vad som flyttat in hos mig på senaste. I'm in love. God jul :')
Välkommen sista jobbiga veckan innan allt lugnar ner sig och 4 och en halv veckas semester väntar! Åker iväg i helgen och håller en utbildbing och mycket ska förberedas inför den denna vecka. Är pepp men ändå lite halvt skräckslagen att allt ska gå bra. Jag vet att jag är bäst när det gäller men det är ändå alltid nervöst inför. Har världens bästa kollega vid min sida så allt ska nog gå bra!
Sitter på bussen nu och lyssnar på Nightwish. Kommit in i en period nu där det är mycket rock, metal osv.. Typ Nightwish, Within Temptation (älskar!!) och Linkin Park. Alltså varför slutade jag nånsin att lyssna på dessa underbara band?! Det är så mycke minnen! Igår var inte en bra dag. Jag var påväg att ge upp en väldigt stor del av mig då jag kände att jag nått en kant där jag antingen bara skulle hoppa eller falla tillbaka. Inte bokstavligt talat men ja.. Ni kanske fattar. Jag var ledsen och arg på mig själv för att jag bara inte kan ta tag i problemen och prata om det. Och prata gjorde jag, första gången jag verkligen känner mig förstådd. Inte värdelös, inte korkad utan förstådd. Det kändes bra och jag kände att om andra kan göra en ansträngning för att saker ska bli bättre kan jag inte vara den som ger upp. Det känns bätrre nu men jah behöver tid att hitta mig själv igen. Ta plats och känna att jag får vara den jag är utan att behöva känna ångest över det.
Efter en eftermiddag med prat gick jag till gymmet och lyssnade på det här albumet på högsta volym.
Fan vad jag sprang på löpbandet. Hade säkert en mordisk blick när jag sprang men det var så mycket käsnlor som ville ut.
Imorse gick träningen inte lika bra. Eller jag kände mig svag och trött. Bet ihop och tänkte att det är bara att köra på! "Har ändå tagit mig hit så varför låta hjärnan ta över det min kropp faktiskt klarar av". Och det var tungt men det är världens bästa känsla när man är klar sen!
Idag tog jag på mig ett par jeans som jag inte haft på mig på 2 år utan stoppad-korv-varning. Helt sjukt egentligen. Nu börjar allt kännas för stort istället. Men jag känner att jag måste lägga in en växel till med kosten. Blir att jag äter liite för mycket kolhydrater. Blir lätt att när man ser så bra resultat hela tiden så är man inte lika noga. Men det är kroppsfett som aldrig kommer försvinna om jag inte tänker mer på kosten nu. Blir att vara riktigt hård med mig själv!
Nä, nu blir det lite filosofering på bussen sista biten innan jag är framme. Försöker vänja mig med att vara brunett igen. Har inte varit såhär mörk på ett år, känns lite wierd men ändå bra!
Men vill ni veta en sak? Jag saknar mitt ljusa hår... FML.
Och jag saknar sen gamla Stephanie som inte tog någon skit. Som visste när det gått för långt och inte höjde en millimeter av sitt ögonbryn ifall någon vart sårad för jah visste att JAG går först! Var är hon? Kan hon komma tillbaka?
Inne i en grym träningsperiod just nu. Slängde på 5 kg till på skivstången imorse och tänkte "det får gå som det går". Kände typ ingen skillnad? Man ba tack! :D älskar att min kropp bara utvecklas åt rätt håll nu. Det är fina grejer! :') Blir så himla nöjd men framför allt peppad. Visst, det kommer att komma dagar så det känns mindre bra men det är då man har såna här dagar att blicka tillbaka till.
Är på bättre humör idag. Som det kanske märks.. Jag hade en extremt dålig dag igår med allt för många tankar. Visst, en del är fortfarande en ovetskap om framtiden. Men man får försöka leva i nuet och försöka ta sig dit man vill!
Nu är jag påväg till sollentuna för att fylla på min twinrix-vacination. Jippie! Haha. Mycket sprutor på senaste, tur att jag är mer facinerad än rädd!
Idag är en dag jag aldrig borde ha klivit ur sängen. Jag känner sån jävla uppgivenhet och jag vet inte vem fan jag ska prata med för den jag vill ska förstå förstår inte. Och vad fan gör man då? När man står och trampar och blir missförstådd och sen börjar ohyffset som inte slutar. Som man "står ut med" för att man är halvt i chock och för att man halvt tycker att personen beter sig som 5 år. Jag orkar inte lägga energi på det men samtidigt tär det mig itu.
Jag längtar till att bo närmre Stockholm och känner mig rätt färdig med Norrtälje. Det har jag gjort i ungefär 3 år. Det är inte där jag vill bo eller "hör hemma". Men nej då är man den som vill lämna förhållandet för att man mår piss pga den situationen. Det är klart att jag inte vill lämna någon jag älskar oberoende situation. Men vad FAN ska man göra?! Jag vet för ett faktum att det bara blir sura miner av att vi ska flytta närmre stan (för det är vi överens om, eller? Jag vet inte längre). Jag känner mig så förvirrad och hela situationen gör bara ont i hela mig för jag känner mig fast i något jag inte kan ta mig ur utan att någon blir sårad. Jag känner inte att jag kan prata med någon. Alla mina närmsta vänner har drivit bort pga det här fucking avståndet + försöka hålla ihop något slags hyggligt privatliv.
Träningen är det enda jag njuter av nuförtiden. Det får mig att känna mig hel. Fyller mina tomrum och ger någon slags mening till allt. Kanske för att jag får vara för mig själv och känna att jag lyckas med något över huvud taget. Annars känner jag mig misslyckad i det mesta. Jag måste hitta ett nytt jobb, jag känner mig misslyckad som flickvän/sambo/fästmö, jag känner mig misslyckad som vän, som dotter, som hundägare... Det mesta helt enkelt. Jag befinner mig på ett ställe i livet jag drömt om men under helt fel förhållanden. Alltså vad fan hände? Det här är vad som händer när man lever ett liv som inte är menat för en tror jag. Att inte använda sin potential för att komma närmre sina drömmar. Istället står jag och stampar i en sörja för att ingen ska bli sårad. Jag är uppvuxen i Sverige och har hört att det är så det ska vara. Man kan ju för guds skull inte tänka på ens egna bästa. Nej, usch! Fuck it!
Är så kär i mina nya träningsbyxor från Gina Tricot. De har faktist ett jävligt snyggt sortiment med träningskläder måste jag säga! Ska bli kul att testa om de är lika funktionella som snygga! 299 kr.
Fortsätter min lilla berättelse om vad jag haft för mig för att som vanligt hamnade fokus på träning i förra inlägget..haha. I'm a freak alltså. Helt inne i träningträningträning.
Igår var jag och min kollega på ikea hela eftermiddagen för att inhandla saker till vårt kontorsrum. Snacka om ett äventyr..hahaha! En del av personalstyrkan där är något av ett dreamteam..... Eller något i den stilen. Vet inte om jag ska skratta eller gråta men jag funderar på att börja vara den där som jämt är otrevlig mot allt och alla för att slippa le falskt och stå ut med lite överdriven "service" (läs:uppraggningar).. Hahaha!
Nåväl. Tillbaka på kontoret för att sen bege sig till Vapiano Stureplan där jag träffade min kompis Stephanie. Länge sen jag bara satt och pratade med en kompis och det kändes väldigt skönt och trevligt :).
Idag har jag tränat, jobbat och är nu påväg för att träna igen. Senare ska jag hämta ut mina primeboots från posten <3 OMG god jul i förskott önskar mig själv liksom :D Har så länge suktat efter ett par medelhöga kängor och nu ska de äntligen få flytta hem till mig! Köpte förresten ett par supersnygga träningsbyxor idag!! Tänkte försöka visa dom imorgon.
Allt braaaa? Själv mår jag toppen! Bloggningen har inte varit så effektiv men men. Ska kanske återberätta lite vad som hänt sedan lördags. Söndag blev en så rätt slapp dag den med.. Haha. Lagade lite matlådor och tittade på Dexter (ÄLSKAR Dexter!!) och sedan skulle jag och sambon fota solnedgången men soljäveln hann gå ner så vi hann inte.. Haha epic fail :D. Blev avsläppt på friskis istället för att testa min lycka där. Alltså jag höll på att dö lite av lycka efter spinningpasset. Helvete vad nöjd jag var. Har mesat med att köra på friskispass (håller mig till mina egna som jag skriver själv) efter incidenten när jag började träna. Den när jag kom till ett pass och kände mig så ful, tjock och äcklig som inte orkade med uppvärmningen ens en gång. Jag var så ur form så jag skämdes över mig själv så hårt! Det var en hemsk känsla. Jag bröt det passet rätt snabbt och tänkte att jag inte ska köra ett pass igen tills jag verkligen pallar att ge allt och lite till. I söndags hände det, jag gav 110% och kände att jag kunde ge 100% till utöver det!! Självförtroendet bara höjdes upp i taket och det var en stolt Stephanie som kände seger! Tänk att jag gjorde det, jag kom tillbaka starkare än någonsin! Nu sätter jag nya mål och klarade jag detta så vet jag att det bara är att kämpa på!!
Det känns väldigt bra med träningen nu. Det känns som att jag kommit över en tröskel och det har lossnat lite. Min kropp har accepterat läget. Nu blir det att köra på fram till jul. Under julledigheten blir det egentligen ingen vila men jag växlar upp nu och kör på helt enkelt!
Här är en före-bild och kroppsformen just nu. Det blir att ta en bild vid årsskiftet och jämföra!
