Har det så jävla bra här. Förutom att hotellet lyckades rensa mitt konto men det har löst sig.. Haha :). Jaa nä, men jag älskar det här landet. Människor är så öppna och glada. Så mycket positivare än i Sverige, men det är det väl överallt.. Men känner sig välkommen överallt liksom. Inte som hemma då man blir en börda såfort man vill ha lite hjälp från människor som jobbar inom serviceyrket.
Igår besökte vi ground zero och Wall street, och idag ska vi göra little Italy, China town och Soho (vi bor typ precis här i Tribeca så det är precis runt hörnet!) jaa, what else.. Just det, time square skulle vi hinna med också, samt en show på Broadway. Vill typ aldrig åka hem förutom min hemlängtan till pojkvän såklart.
Hörde förresten att det kommit massa snö i Sverige. Hah! Så jävla skönt att jag slipper 5 dagar av snö iaf, men det kommer ligga kvar till måndag då jag kommer hem. Men men. Idag ska jag förresten gå lös på VS också ;).
Helg för de flesta, men inte för mig. Jag ska som sagt jobba hela helgen lång. Kan väl vara glad över att jag har fått lön :)
Iaf, det jag ville skriva om är drömmar. Det är så sjukt vad verkliga vissa drömmar kan vara. Varför drömmer vi vissa drömmar? Ibland när man vaknar kan man vara världens lyckligaste, och ibland gråter man när man vaknar. Jag brukar dock sällan komma ihåg drömmar i detalj. Men det är oftast "underbara" drömmar som jag minns bäst. Sen om de verkligen är så underbart i verkligheten när man befann sig i drömmer brukar variera :). Jag tycker att det kan vara en härlig stund att fly från alla regler och bara få vara i sin orealistiska dröm.
Jag är på väg hem nu, sitter och tänker på drömmar. Drömmar jag drömt när jag sovit, men också drömmar som jag har i livet.
Hoppas ni får en fin helg! Själv ska jag börja räkna ner till USA. Då blir det fet, lång helg för min del! :)
Igår infann vi oss på friends arena för att se SHM. Jävligt bra konsert måste jag säga, men kort! Dock var det ett jävla äventyr att ta sig från arenan hem. 2 timmar tog det pga avspärrningar i halva Solna. Fyfan vad jag hatar Solna, helt dumma i huvudet är de som öppnar arenajäveln när allt annat i Solna inte är klart. Sen att det va jippo på råsunda samma kväll med apor till supporters som skulle springa runt med läktare o grejer gjorde det ju inte bättre. Fyfan alltså.. Haha. Så jävla komiskt. Spelningen va slut vid 23, fan vad bra tänkte jag som skulle upp o jobba idag. Jo, tjena.
Inte nog med det. När jag skulle åka från Stephanie imorse så är jag fett stolt att jag vaknade 8 o va pigg. Jippie tänkte jag, jag kommer till jobbet i tid. Nä.. När jag kom till stationen märkte jag att jag glömde min väska i hennes hall. Bara att åka tillbaka liksom. Fyfaaaan! Haha. Men kul, det hade vi :)
Hoppas att ni haft en fin helg. Jag har njutit av att inte göra nånting. Eller ok, jag har tränat och tvättat.. Och städat. OCH varit asorolig för att SAS ska gå i konkurs o därmed min flight till New York bli inställd, MEN ANNARS så! Haha :)
Tillbaka i verkligenheten med jobb, jobb och åter igen jobb på schemat. Böir en 9-dagarsvecka för mig. Men sen så! Måste dessutom hinna köpa allt jag ska ha till resan. Gosh alltså, kan inte dygnet få lite fler timmar?!
Så.. Möteshelg denna helg. Inte hinner man vila upp sig heller då det blir ös på friends arena på torsdag med Swedish house mafia heller.. På tisdag kommer jag vara lagom mör.. Får börja packa redan nu känns det som. Dock är det ju empty down loaded up som gäller. Väskorna ska fyllas på resan, så är det bara ;).
Sitter på le buss igen hem till gamla goa Norrtan as usual.. Måste ringa min lilla puff och ha telekonferens om torsdag. Smått stressad är jag kan man säga. Fattar inte hur jag ska orka.. Får typ ha koffien på dropp.
Ligger lite halft däckad i soffan. Känner mig som en stor potatis som ätit alldeles för mycket. Men ska jag orka vara strikt i veckorna med maten så måste jag få en lite frihet på helgerna. Dock blir det lätt lite fööör mycket. Usch, blir nästan lite äcklad men imorgon blir det att slita på gymmet igen!
Jag ligger här och tänker på livet. Nästan så att det knakar. Vad mycket det här livet har att erbjuda egentligen. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Inte klagar jag över puttiga saker, för jag vet att jag har väldigt mycket att vara glad för. Mest glad för just nu är faktiskt de lärdomar och fostran mina föräldrar gav mig. Tycker att det känns så bra att jag kan finna så mycket lycka och glädje i vardagen. Det har inte varit såhär, jag har även fått gå livets hårda skola där inget var tillfredsställande. Men nånstans där inne fanns värdegrunder som vann över det mörka. Det är nästan obeskrivligt, men det är ungefär som att man blev prövad på det mesta för att sedan segra. Nu ser jag tillbaka och känner stolthet. Om någon försöker förlöjliga mig och mina känslor tar jag illa upp, för jag har kämpat mig hit och det jag känner är äkta!
Det finns så många val man måste göra i livet. Man ska dock alltid sätta sig själv först. Alltid. Det händer ibland att jag inte får vara huvudrollen i mitt egna liv. Kanske har det med att jag är alldeles för empatisk som människa, jag vet inte.
Live the life you want to write as your legacy. Don't live someone elses.
Jag har så mycket tankar i mitt huvud just nu. Helst vill jag ställa mig på löpbandet nu och ta ut mig själv, allt för att inte behöva tänka eller känna. Jag har så mycket stress på jobbet just nu. Om en vecka är det dock över, iaf det värsta. Sen är det New York och efter det ett par veckor och sedan en, vad jag hoppas blir, skön julledighet. Skulle vilja fly till typ Bali och ligga under en palm med en drink i handen 24/7. Bara vara, inga som ställer krav, inga som ifrågasätter och positiv energi.
Jag tror att stress gör mig lite knäpp. Alternativt suger ner mig så nära jorden jag kan komma. Det är nu alla tankar dyker upp, bara för att stressa och förvirra mig ännu mer. Är det faktiska känslor och reaktioner eller är det en stressad tomte som rör om min hjärna för att göra allt extra jobbigt? Är detta ännu en utmaning jag måste ta mig igenom? I fredags när åkte hem ville jag bara börja gråta på bussen. Jag kände mig så ledsen och jag hade egentligen ingen aning om varför. Har jag så mycket förtryckta känslor inom mig så att det går så långt? Jag biter ihop och försöker se nånting positivt i allting. Saker kunde ha varit mycket värre, det finns alltid nånting värre. Men jag behöver bara få ta en liten paus från allt. Vila från alla tankar och försöka släppa alla scenarion där allt brister. Jag är så stark, väldigt lite skulle kunna rubba min grund. Men ibland undrar jag hur mycket jag egentligen pallar. Hur länge allt är så bra. Är det nånting jag inte erkänner för mig själv? Varföt höll jag på att börja störtgråta på bussen?
Som en fucking elvisp som kör runt allting där inne, sluta nu.. Tack.
Btw, såg nya Batman nyss. Den var bra måste jag säga! Klart sevärd :). Ja, från det ena till det andra. Men jag kan inte grotta ner mig i saker jag inte förstår, det blir inte bättre ;).
Sitter som vanligt på bussen.. Haha. Är galet trött idag. Gårdagens intervallflex-pass var inte att leka med. Fattar inte hur ledaren kunde vara så hurtig? Herregud, jag som trodde att jag va rätt vältränad... HAHA! Nä, men jah tror att det är ett pass jag vill fortsätta med, sjukt bra för variation av träningen iaf. Om en månad kanske jag hänger med helt och hållet, alltid kul att se resultat :).
Jag sitter här och har lite fjärilar i magen. Om 2 veckor när jag vaknar så kommer jag befinna mig i New York!! Är så jäääkla taggad och glad över att denna resa blir av. Mitt sällskap är min älskade vän, Stephanie. Min dröm sen något år tillbaka har varit att få resa med denna människa. Man vill liksom göra allt tillsammans. Hon lurade döden och livet är för kort för att inte göra det man värdesätter mest. Ska bli otroligt kul <3. Under de 5 dagar kommer det bli shopping, GOD MAT (nu vet ni varför hårdträningen dragit igång! Haha..) och underbart umgänge med bästa vän. Längtar! :)
Shit vad länge sen jag bloggade. Helt sjukt! Har saknat bloggen och tänkt att jag borde skriva. Ignorerar att det va 100 år sen och skriver lite randomsaker som kommer upp för mig just nu.
Just nu sitter jag i kö. Ska hem och träna. Och ja, jag har kommit igång med
träningen riktigt jäkla bra måste jag säga. Är så jävla stolt över mig själv som kämpat trots hög arbetsbelastning och pendlingen. Pendlingen gör att ens fritid blir begränsad, man får liksom vårda den med omsorg så att man orkar med allt. Jag tror att jag hittat en balans, och jag mår så himla bra! Träningen är kul ochjag ser resultat.
Testar just nu friskis utbud i Norrtälje för att hitta bra pass som jag sedan varvar med spinning och egen träning på gymmet.
Vad mer... Har haft apmycket med jobbet på senaste tiden. Jag har rest massor och håller i många trådar samtidigt. Känns extra jobbigt att bo så långt ifrån jobbet just nu. Känns väldigt fel att behöva pendla totalt 3 timmar varje dag... Men just nu finns det inte så mycket att göra, tyvärr. Jag tror att det är bra att jag har träningen att fokusera på. Det gör att jag känner att jag faktiskt har ett liv förutom att äta, sova, åka buss och jobba.
Nä, det blir så mycket att skriva om jag ska ta allt på en gång. Ska försöka ge detta en chans nu o f ö r s ö k a uppdatera mer frekvent. Det är ju min lilla dagbok som kan vara riktigt härlig att ha i framtiden.
