stephaniesliv

En halvtaskig bild från Barcelona. Även fast jag är nöjd med livet just nu längtar jag bort varje dag... Hehe, man är så otacksam. Men jag saknar verkligen värmen och framförallt att kunna koppla av och inte bry sig. Äta god hotellfrukost, upptäcka en ny stad och bara n-j-u-t-a.

Ha en trevlig kväll! Kram

Satt och tog lite bilder...började rätt bra..

Slutade mindre bra...

Det jag känner att jag vill hinna göra i år är att påbörja en resa. Jag stod och filosoferade för fulla muggar inne på muggen (haha) fast när jag duschade. Jag tänkte tillbaka på alla mina resor som jag gjort. Alla ställen och människor som jag mött. Under både bra och sämre omständigheter. Jag kom och tänka på de gånger då ens bekvämligheter som man har här hemma är näst intill obefintliga. När man inte kan göra sig förstådd, när vattnet inte går att dricka ur kranen, när människorna lever efter helt andra lagar än vad jag är van vid, när man fått anpassa sig, skyla sig, försökt att inte tappa bort den enda människan man känner i landet som man reser med. Man är så skör och känslig i en sån situation. Man har mycket att förlora om man inte är försiktig, men jag känner mig ändå mer levande än någonsin när jag tar mig bort ifrån Sveriges gränser. 

Att få upptäcka ett nytt land eller en ny stad kan vara det mest underbara som finns. Det finns både bra och dåliga saker att se och uppleva. Men det är lika fantastiskt varje gång. Att möta nya människor. Att känna sig som en liten prick på jorden som kommer från ett land uppe i norr där man tror att det vandrar isbjörnar på gatorna. Man är helt plötsligt en i mängden och del av någonting större än vad man annars inte förstår. 

Jag minns när jag fick resa till mitt andra hemland. Hur människorna satt på barerna sent på kvällarna och drack rom eller öl och bara njöt av livet. Visst, allas liv där var inte ens dans på rosor, men allt verkade så enkelt. Man var glad även fast man bodde i, vad vi skulle kalla det för, ett skjul. Ibland vill jag leva så. Ofta faktiskt. Det är en frihet, men också en väldigt annorlunda vardag. Där jag inte skulle behöva sätta så mycket mål i livet sålänge jag kan äta mig mätt varje dag. 

Jag minns när jag såg delfiner hoppa framför mina ögon ute i det fria när jag seglade på atlanten. Jag minns hur de surfade sig fram i det vilda på våra vågor. Hur jag bara ville hoppa i och låta vattnet bära mig var jag än ville. Tänk vad underbart. Att inte vara beroende av något "samhälle" eller system. Att dö i det fria på det mest rättvisa sättet som alla andra djur gör på den här planeten -förutom oss människor. 

Jag vill påbörja en resa som gör att jag känner mig levande. Jag kan, tack vare alla mina vistelser och resor, uppskatta livet på ett fint sätt. Jag vet att det finns en äng där gräset är grönare. Även en äng där det är vissnare än där man står själv. Ibland är det en själv som faktiskt står på en blomstrande äng, man väljer själv hur mycket perspektiv man vill sätta på livet.

2011 ska bli ett år då jag kommer iväg på en sån här resa igen. Då jag kan flyga mig igenom ängar av grönska och glädje. Slungas ur vardagen och känna att allt verkligen spelar någon roll och att jag är en del av en vacker värld. Jag vet att jag är det, men detta år vill jag verkligen påminnas och ta till mig av allt det underbara som finns där ute. 

Det finns så mycket bra och helt fantastiska saker att uppleva överallt på den här planeten. Sverige är inget undantag, men ibland behöver man en stor kontrast. Jag behöver en stor kontrast. Det är då jag mår som bäst. Det är då allt blir verkligt. Att kunna njuta på ett främmande sätt är kanske det allra bästa sättet, i alla fall för mig. 

Jag hoppas på det bästa nu, bring it on 2011!