no words .
Kategori: Allmänt
reason why .
Kategori: Allmänt
Försökte få ner lite förut. Lyckades kanske en liten gnutta. Men det finns inte för era ögon att se. Hehe..
Jaha......
....
Jag fick min nya dator idag förresten! Dock har jag lyckats att inte tänka tillräckligt. Måste köpa en extern CD-läsare. Suck. Ibland hänger man inte med när man bara vill ha. Men den är jättesöt :). Ja, jag är en som köper med mina känslor och inte efter mina behov (oftast). As long as i'm happy, i guess.
right now .
Kategori: Allmänt
Var tog det vägen. Eller snarare, var kom allt ifrån? Just nu älskar jag vissa av Alicia Keys låtar. Spenderar dagarna på jobbet. & jag får aldrig nog av dig, du får mig att flyga <3
problem i paradiset (verkligheten)
Kategori: Allmänt
& nu har jag (nästan) gjort alla mina måsten. Vaknat ur en skum dröm, tvättat och handlat. Den 15e augusti är det exakt 1 år sen jag flyttade hemifrån. Jag kan nu konstatera några saker... Följande saker håller på att driva mig till ett kritiskt tillstånd som jag inte vet konsekvenserna av ännu. Det kan vara en risk för min omgivning, men med tanke på att jag bor själv så är det nog bara materiella saker som bör vara på sin vakt. Ok, nu kör vi ocensurerat.
Jag är så förbannat jävla trött på allt detta jävla handlande man måste göra hela tiden. Kan inte världen utvecklas till något bra och fungerande så som obligatorisk hemkörning för hjälplösa med dåligt tålamod. Jag har här med varnat er, jag kommer att få ett raseriutbrott någon gång när jag är ute och handlar. Och dessa jävla (ursäkta mig) J-Ä-V-L-A människor som tror att de är på speed dating/mingelparty/släktträff/föreningsmöte/semester som ALLTID står i ens väg när man försöker ta sig fram och ut så fort som möjligt kan gå och lägga sig i kyldiskarna tills de känner den smärta och ångest som jag gör när jag går och handlar. P.s det är tack vare er.
Inte nog med att man vill gå och klunka tvättmedel eller annat skadligt rengöringsmedel av den dödsångest jag får av att handla såhär på sommaren speciellt, är att man måste göra det ensam. Det är så tråkigt. Om inte för ångesten skulle jag förmodligen ha somnat. Ingen som handlar lite på vägen hem. Ingen som påminner mitt obefintliga minne. Ingen som hjälper att bära. Igen som säger tack för att jag gjort mig mödan. Ingen, bara jag aka miss bitterfitta.
Men det värsta av allt mina kära vänner är att jag cyklar. Precis. När jag varit nära på att ta livet av mig bland rengöringsprodukterna och stått i kö 20 minuter medan alla mina frysvaror smälter, betalat och plånboken blir fjäderlätt eftersom mat är så satans dyrt, så ska jag CYKLA hem med mina 3 kassar.
Är det här tacken man får för att försöka överleva?! Finns det något slags stipendium eller bidrag jag kan söka för att jag kan må lite bättre? Om Viktoria och Daniel får cash för att gifta sig och vara lyckliga så borde jag fan i mig kunna få pengar för att jag vill börja böla varje gång jag tar min cykel till ICA.
Jag är så förbannat jävla trött på allt detta jävla handlande man måste göra hela tiden. Kan inte världen utvecklas till något bra och fungerande så som obligatorisk hemkörning för hjälplösa med dåligt tålamod. Jag har här med varnat er, jag kommer att få ett raseriutbrott någon gång när jag är ute och handlar. Och dessa jävla (ursäkta mig) J-Ä-V-L-A människor som tror att de är på speed dating/mingelparty/släktträff/föreningsmöte/semester som ALLTID står i ens väg när man försöker ta sig fram och ut så fort som möjligt kan gå och lägga sig i kyldiskarna tills de känner den smärta och ångest som jag gör när jag går och handlar. P.s det är tack vare er.
Inte nog med att man vill gå och klunka tvättmedel eller annat skadligt rengöringsmedel av den dödsångest jag får av att handla såhär på sommaren speciellt, är att man måste göra det ensam. Det är så tråkigt. Om inte för ångesten skulle jag förmodligen ha somnat. Ingen som handlar lite på vägen hem. Ingen som påminner mitt obefintliga minne. Ingen som hjälper att bära. Igen som säger tack för att jag gjort mig mödan. Ingen, bara jag aka miss bitterfitta.
Men det värsta av allt mina kära vänner är att jag cyklar. Precis. När jag varit nära på att ta livet av mig bland rengöringsprodukterna och stått i kö 20 minuter medan alla mina frysvaror smälter, betalat och plånboken blir fjäderlätt eftersom mat är så satans dyrt, så ska jag CYKLA hem med mina 3 kassar.
Är det här tacken man får för att försöka överleva?! Finns det något slags stipendium eller bidrag jag kan söka för att jag kan må lite bättre? Om Viktoria och Daniel får cash för att gifta sig och vara lyckliga så borde jag fan i mig kunna få pengar för att jag vill börja böla varje gång jag tar min cykel till ICA.
little baby black .
Kategori: Allmänt
snurra min jord igen .
Kategori: Allmänt
p.s varför är det alltid en liten tova bak i mitt hår? xD
not as before .
Kategori: Allmänt
Jag kan inte hjälpa att undra om jag har så svårt med att behålla mina relationer med människor. När jag vet att jag har lätt att känna mig ensam och behöver mitt sociala liv så kommer alltid min tillit till människor stoppa mig, och så har det alltid varit sen jag blivit mobbad som liten. Jag vet också hur mycket skit människor kan snacka eftersom jag själv inte varit någon ängel i mina tidigare dagar. Men nu är jag bara lost.. Jag känner att jag hittar människor jag verkligen tycker om, för att sen några månader senare inte har något med dem att göra längre. Inte ens på ett ytligt plan (varför nu det skulle vara trevligt vet jag dock ej). Men har det gått för långt när jag inte ens kan föra ett samtal med de människorna längre?
Denna värld har sina grymma sidor, och jag låter mig inte dras ner av dem allt för mycket. Men jag har då aldrig förstått varför jag kan komma så nära en människa för att sedan glida ifrån den under bara en dag. Jag försöker förstå om det är mig det är fel på eller om jag bara har en förmåga att totalt stänga av om jag inte känner något utbyte.
Planen för mig kanske aldrig var att leva ett socialt liv med samma människor livet ut. Jag väljer mina kort med omsorg. Det är inte första gången det händer, och definitivt inte sista gånger heller. Allt kommer och går, speciellt min vänskapskrets. Den är så levande ett väsen kan bli.
& jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här mer än att jag kan känna mig tokigt förbannad och slösa dyrbar energi på tänka på vad som hänt här mellan vissa personer i mitt liv. Jag är inte känslolös, det stör mig lite nästan i det här sammanhanget. Men ibland undrar jag vad fan jag gjort er. Vad jag gjort er stör inte mig så mycket, men det verkar störa skiten ur andra. Jag orkar inte lämna min tankeverksamhet till något dagis varje dag och älta om det. Men som sagt, jag är inte iskall heller. Dilemma men ändå en tanke blott i evigheten. Jag tänker då inte skratta eller gråta över något så långt borta från andras hjärtan.
guardian/temple/lover
Kategori: Allmänt
funderingar måndag 20:39 .
Kategori: Allmänt
Jag skrev att jag behövde en vind som svepte bort mig och mina besvär. Jag orkar inte citera riktigt, men jag minns att jag inte orkade med min vardag och att jag ville ge upp. Sen kom Du. Sen har det gått ett tag och idag är det sommar utanför mitt fönster. Vardagen skulle vara knäpp utan dig, och jag minns hur jag försökte intala mig själv att jag inte behövde dig när snön började falla utanför min gamla lägenhet. Men det var ett enkelt val jag gjorde, totalt ignorerat de tankarna in i juli. Jag tackar för det.
& varför fick jag mig en knäpp och började minnas 2006. Evigheter sen. Evigheter. Jag tänker inte låta det vara annat än evigheter för det finns inte längre. Förstår inte det där med människor som inte kan släppa saker. Ändå åker jag dit ibland. Men det är inget jag får panik över, egentligen.
Vissa är så jävla hysteriska. Jag förstår inte varför, men fatta att man går 50 steg bak i utvecklingen av att bli hysterisk. Kaos är en del av livet, det är bara att lära sig leva med det. En dag kommer man tacka kaoset när man står stark och ståtlig som en klippa. Om man nu väljer att lära sig något av kaoset.
Jag vet inte varför, men jag kan ibland känna att det är dags att satsa på något större med livet. Typ som att jag bestämt mig för att bli vuxen på riktigt. Om jag är redo eller inte kommer jag aldrig att veta, men jag är nyfiken på alla "om" som finns att uppleva. Tänk om man hade egen villa, tänk om man hade barn, tänk om man kunde vara ekonomisk oberoende. Tänk om jag kunde bestämma mig för att satsa och starta eget. Tänk om blablabla, finns så mycke men jag längtar bort från att sitta fast med studielån. Hur sunt är det att vara 21 och tänka såhär? Jag vill inte växa upp riktigt än men det känns som att det är dags. Inte att slänga in en bulle i ugnen, nej...inte riktigt så drastisk. Men det känns som att jag vill vidare. Jag är så driven och vill utvecklas.
Sen en sista sak. FAN vad det är varmt. En iskall vinter med 500 meter snö och sen en sommar som man smälter bort av. Men man ska väl inte klaga.. Snart fryser man arslet av sig i snöstormen igen antar jag.
brown sugar .
Kategori: Allmänt
Nåväl. Ska ta en dusch. Känner mig heeelt borta i huvudet nu när det är så varmt. Och som pricket på iet så mår jag illa... Jaja, man kan väl inte alltid stråla som en solstråle. Ska dock hämta ut ett paket från Nelly och träffa mitt ♥, så snart kanske jag mår lite bättre :)
torra läppar och en ny favorit .
Kategori: Allmänt
Men det var inte de jag tänkte babbla om, utan jag tänkte visa upp en söt liten långklänning som flyttat in i min överproppade garderob (måste nästan ta och rensa igen, åh!)
när jag är lat så bränner jag pengar och inte fett .
Kategori: Allmänt
Jag funderar på att göra någonting vettigt imorgon.. Jag har sovmorgon, men tänkte ställa klockan lite tidigare för att gå ut och ta en powerwalk. Fan, för 2 år sen powerwalkade jag fan 1 mil nästan varje dag! Idag går jag till soptunnan , tvättstugan eller busshållplatsen ungefär. Allt inom en radie av 100 meter, haha. Men jag börjar känna mig lite lönnfet och det är fan inte okej. Jag försöker att inte bry mig för jag har alltid gått ner i vikt under sommaren. Men med denna goda aptit jag har just nu tror jag inte att det kommer att ske i år. Nu jävlar blir det att tänka mig för innan. Inte torka mig i röven innan jag skiter så att säga. Det är inte värt det längre, jag tycker om min kropp men tyckte mer om den för ett halvår sen. HURSOMHELST så blir de bättring nu. Ska jag unna mig massa kläder and so on måste jag förtjäna det också. Sån har jag alltid varit, jag måste förtjäna det goda jag får här i livet.
Det jobbiga är att jag avskyr när folk ser mig vara ute och går. Jag är en sån som är rädd för att gå i skogen för alla jävla hurtiga övervuxna män som springer i spår har oftast 100 gånger bättre kondis än vad jag har, och kan lätt slå omkull mig. Och alla jävla kvinnor som är hurtbullar som orkar 400 varv i spåret som tar tid och gör det till en f*cking OS-gren ska jag inte tala om. Kör ett maraton med matlagning eller städning istället...fruntimmer alltså, ska alltid vara så jävla bra bara för att! Haha. Iaf såna som är bättre och orkar mer än vad jag gör, ni kan väl undvika att vara ute samtidigt som mig, så mår vi alla bra i slutet av dagen.
Ok, nog med ursäkter.. (men jag är fortfarande seriös om stora brandmän som springer i elljusspår, fan va ute i dagsljuset på stan så man slipper skita på sig när ni kommer flämtande i hälarna!). Dock är jag så sugen på en sovmorgon, så jag kanske tar tag i saken efter jobbet istället... Haha, ja.. så var det där med att vara hård mig sig själv. Jajaja, det kommer väl en dag då jag mognar för såna saker också.
