stephaniesliv

Ja, nu ser ni det baklänges men det står "amor vincit omnia" -Kärleken övervinner allt. 

Skriver sen när jag spacklat klart. Då kommer det även upp en liten rolig video;) Puss! Förresten, tack Gabbie för tipset om chrome! Kör med det nu och det är faktiskt snabbare:)

En bild från i höstas...haha. Samma dag jag träffa en viss herre. Och här under ser vi hur jag mådde dagen efter...lol.

-Duscha

-Välkomna Anna till min lya (va så sjukt länge sen, så jävla kul:D)

-Göra mig smoking HOT!

-Bli berusad

-Gå till Rasmus och dra honom i hans osynliga skägg

-Dansa, sjunga (skrika)

-Arriba, Arriba, fiesta!

Sen blir det skålskål o andra trevligheter. Orkar inte riktigt vara vaken just nu. Känner att jag borde ha varit nere på systemet också innan allt tar slut. Är så jävla flummig idag. Känner att det är en sån dag då jag kan lägga ner 10 h på mitt utseende men ändå kräkas lite i munnen när jag ser mig själv i spegeln. Fan vad jag är blek. Men om jag skulle sola eller busa så måste jag köpa en ny foundation. Det är inte ett alternativ idag. Smink är dyrt och onödigt eftersom folk påstår att jag är vacker utan skiten. Får väl försöka lyssna på andra mer än vad jag lyssnar på mig själv. Kanske ska passa på att sälja min själ till nån vilsen Göteborgare när jag ändå är i farten. Nejdå, är inte alls bitter idag...

Det sker saker i det här livet som man aldrig trodde fanns på världskartan. Tillslut kommer en dom, diagnos, eller något annat som vänder ens liv uppochner. Jag ifrågasätter allt just nu. Allt. Är jag lycklig? Vet jag vad jag håller på med? Vad vill jag göra? Var vill jag resa? Vem vill jag älska? Vem ska få älska mig? När föder jag mitt första barn? Kommer jag ens att hinna föda ett barn? Kommer människor att komma ihåg mig? Har jag lyckats göra någon lycklig under min livstid? Har jag varit lycklig under min livstid? & Frågorna bara snurrar så att jag mår illa.

Jag vill försöka tro att jag gör rätt, att jag vet vad jag vill. Att jag vet vilka personer jag vill släppa in i mitt liv. Att jag är för omogen för att ens tänka på barn just nu, att livet kommer att fortsätta som vanligt och att alla i min närhet kommer att leva tillsammans med mig för evigt - Men så är det inte, och så kommer det aldrig att bli (och det gör mig rädd, så otroligt rädd)

Livet är allt för skört för att ta för givet. Det är för skört för ens våga tro på lyckans stunder. Även fast det är dem jag lever för. Allt kan ta slut på någon hundradels sekund. Jag vill bara hålla fast vid allt jag har och fortsätta leva det här livet. Sluta tänka. Sluta se tillbaka. Nobody said it was easy -and I believe it's true.

Klicka på länken där nere och rösta en finfin 10a ♥

Ni kan också vara med och tävla på nelly.com

Hjälp mig att vinna, rösta på min bikini här!

Finns att köpa här

Allt eller inget - jag är inte skapt för att leva däremellan. Om jag älskar och brinner för något så finns det inte något som heter 99,9%. But that's just me. Det finns dock väldigt få saker jag känner så starkt för, kvalité före kvantitet. Always.

iPad. Helt meningslös egentligen, men skulle sitta fint i min lilla Apple-samling. Ska man ta och skramla ihop lite pengar och köpa sig en sån här liten godbit kanske? Kom igen bloggläsare, vad vill ni läsa om som media snappar upp och gör mig känd?! I desperat behov av att den här bloggen börjar bli en självgående guldgruva. Alla andra bloggare tjänar ju så mycket sillikonpengar, jag blir ju avis... :(

♥Fodralkjol från Chique, 349 kr

1. <3

2. Kunna gå i klackar för all snö är borta.

3. Sovmorgon med massa morgonmys

4. Sommar

5. & mer Sommarsommarsommar!

Det här var jag igår vid c.a 20:00...

Ja mina vänner, det är nästan skrattretande.... den här dagen och slutet på gårdagen kan gå och dö. Tackohej.

Ska försöka välja outfit nu. Jag har dock svårt för att köra med kostym o sånt. Dock är det här inget sånt möte. Men ändå. Jag tycker att sån dresscode är så himla trist. Jag är för extrovert för att kunna gå runt som en konferensvärdinna hela dagarna. Att vara pilot eller kapten är en sak, men när man ändå faktiskt har en rättighet att ha sina egna kläder/sin egna stil om inte "kostym" är ett måste så är jag inte rädd att låta fantasin flöda. Jag har aldrig gått på en arbetsintervju och varit direkt uppklädd, jag har alltid varit mig själv. & jag är så jävla stolt över mig själv att jag faktiskt vågar. Utan min estetik/kläder/attityd så skulle jag aldrig våga ställa mig upp och säga vad jag tycker eller tänker. Utan mig själv är jag ingenting...

Life is good. People change, people grow, and people become something I can't even remember ever excisted. I'm happy i've changed, grown and moved on to something you'll never understand.

Jag gillar mina söta vita strumbyxor som jag köpte förra helgen. Dock så har jag lite problem att matcha dem med något.

Jag har inte riktigt bestämt mig än.... P.s Elin Kling, ring mig! Jag behöver dig, tror jag...

Så jag åkte hem och sen åkte jag vidare till Väsby. Jag känner mig alltid starkare när jag är med min mamma. Hon är min förebild och får mig alltid att fatta ett och annat klokt beslut. Men hela den resan kändes bara onödig. Jag vet inte riktigt varför jag åkte dit nu när jag precis kommit tillbaka. Kände bara att gråten satt i halsen när jag kom fram till danderyd där jag skulle träffa mamma o pappa. Kände mer panik. Panik över vad fan då försöker jag lista ut? Och jag har lyckats komma fram till att jag inte kan fly från någonting längre. Det spelar ingen roll hur långt jag åker  vem jag träffar, eller hur många glas vin jag dricker.. När det kommer till vissa saker som berör en kommer man aldrig att kunna fly. Vilket betyder att jag måste ta tag i det....

Annars har jag gjort Stockholm och hotell Sheraton. Mamma har jobbat där, på stenåldern... Nu är det helt annorlunda, och istället för att beställa en schysst irish coffee så föräter man sig på lunchbufféns efterrätter. Vi går framåt i utvecklingen minsann...

Sådär, då har man myst med sina söta vänner under kvällen. Jag vill aldrig förlora er... Jag har känt er halva mitt liv, och vi hittar alltid tillbaka till varandra oavsett tiden som går ♥

Annars har dagen varit mysig. Tog en jättehärlig promenad lite tidigare i det vackra vädret, helt fantastiskt :) Dock var det inte så jättespännande att sätta sig på bussen och åka till Väsby, där jag är nu. Har lektion i Stockholm imorgon, och jag tänkte vara smart så jag slipper kliva upp så tidigt imorgon för att åka in. Dock kommer jag att lägga mig så sent ikväll så det kommer inte göra någon skillnad. Men kortare resväg är ju alltid trevligt.

Borde egentligen plugga just nu, men jag kan knappt hålla mina ögon i fokus. Kan inte hålla nånting i fokus känns det som. Tankarna bara glider iväg... (Det var länge sen någon fick mig att känna såhär, och jag är alldeles flummig i bollen för att jag är så glad)... Jag tror att jag kör i den positiva andan o skriver det där provet vi har imorgon även fast jag knappt ansträngt mig till att plugga. Det får gå som det går helt enkelt!

iPhones bildkvalité äger.......... not.

+

=

Nu är det måndag och tillbaka till skolbänken. Känner mig trött och vill bara härifrån. Vill dock inte sova, jag vill ut och njuta av det vackra vädret. Mår så himla bra när solen skiner! ♥

Bara 40 minuter kvar... Kan visa er min goda lunch jag åt (i brist på annat...haha) lite tidigare.

Tyckte dock att det var en liten portion. Är man student vill man ha den stora tallriken så man känner att man får valuta för de få korvören som skramlar i plånboken.

........

Köpte iaf lite te som jag sitter och smuttar på just nu. Otroligt gott. Vitt chaite, mums! Sen köpte jag 3 goda praliner också. En fick åka ner med teet nyss :) Köpte även lite brun utan sol-servetter. Känner mig så äckligt blek och vägrar lägga mig i solariet efter allt man hört. Undrar hur det funkar... Blir man gul? Luktar det piss? Får man brännskador? Haha, man vet ju fan aldrig. Det är ju kemikalier... Tänkte iaf testa, så får vi se om jag börjar använda burka inom snar framtid eller ej. Återkommer med resultat, haha!

På tal om något helt annat... lillkorven åkte hem till mamma igår igen. Lite tomt utan honom, men det var mysigt att få ha honom i ett par dagar. De blev mycke mys o han fick träffa många här som han tycker om, hihi :)

Har precis avnjutit lite brunch här hemma. Chailatte, mannagrynsgröt och juice. Känns underbart med helg efter en rätt så tuff vecka i skolan. Det kändes att vara tillbaka i skolan efter att ha varit borta så länge. Men jag är jävligt stolt att ha pallat med båda tentorna samt redovisningen. Inte alls svårt, men det kan bero på att min motivation kommit tillbaka. Känns otroligt bra! Kanske är det dehär vackra senvinterdagarna som fått mig att se att framtiden är det som spelar roll, inte det förflutna. Jag har fått ta smällen i efterhand att jag flyttat hemifrån, sagt upp mig från jobbet och avslutat ett förhållande på väldigt kort tid, för att sedan säga upp lägenheten och placera vovven hos mamma. Jag är done med ångest och allt vad det innebär. Jag har fått ha min period där jag fått köra ner mig själv, nu klättrar jag uppåt, och det är få känslor som slår dessa "segerkänslor" jag känner inombords. Jag är en kackerlacka, inget kan krossa mig!

Nåväl.. Ska ta en promenad ner till byn snart. Ni får ha det så bra! :)

Visst ser det spännande ut? Det kallas tydligen att vara kreativ... Det är väl helt okej, men känner att om jag ska lägga ner så mycket fysiskt arbete så ska jag väl ändå få någon slags ersättning för det. Förstår inte skolan hur lite pengar man får från CSN egentligen?! Om jag var president skulle jag införa pysselbidrag omedelbums! Jag skulle fan vara miljonär.

Att bara sitta och tro att jag kan ta hur mycket som helst. Att tänka att jag klarar av att höra hur mycket crap som helst. Att tro att jag kan vänta utan att förlora tålamodet. Att tro att du kan skrämma mig utan att jag ska tappa modet. Tro att du kan älska mig och jag blint ska älska dig tillbaka. Att tro att man kan ta fram mig när du behöver mig utan att ens fråga hur jag mår. Att tro att jag är något slags substitut för något/någon, eller ett behov man behöver lite då och då. Att tro att det går att smyga bakom min rygg medan jag ser varenda rörelse du gör.

Många säger att jag inte har en egen vilja. Och det är förståeligt när jag rynkar på pannan åt de små skitvalen i livet. Det finns större saker att tänka på. Större beslut som måste fattas. Men att tro att jag har en airbag där inne bara för att jag skiter de små sakerna, javisst... varsågod.

Ni kan sitta där och tro att jag är blank, oengagerad och grå men ni har ingen aning om vad som pågår där inne i hjärnverkstaden, om ni inte frågat mig. Det är inte att jag inte bryr mig, men ibland spelar det faktiskt ingen roll. Jag har så mycket passion för vissa saker som jag inte uttalar högt. Det behövs inte - så länge jag själv vet vad jag brinner för. Så länge jag fattar mina egna beslut som rör stora saker och så länge jag vet vad jag känner för vad och vem. Men än en gång, ta mig inte för givet bara för att jag vet vad jag vill. Det är när man tror sig veta allt om mig som jag helt plötsligt vänder på myntet och säger hejdå. Bara för att du trodde, och inte visste.