stephaniesliv

Tänk att humöret kan slå om bara för att man vet att en börda försvinner. Nu känns allt mycket lättare och jag hoppas att dessa lediga dagar gör susen för mig. 

Mammas lilla älskling <3

...Och världens bästa vän <3

Hade ställt klockan för att gå till gymmet på morgonen. Det är iofs samma tid jag vanligtvis brukar gå upp, men ändå. Det var väldigt nära att jag sket i allt. Jag kände mig galet trött och omotiverad. Inte en till sån här dag tänkte jag. Jag trodde att jag skulle ha tjurat färdigt igår, men jag känner mig precis lika orklös idag. Hursom tänkte jag att jag hellre tränar än att åka till jobbet. Så jag tog mig i kragen och gick till gymmet iaf. 

Passet blev:

1 km löpning

1 km rodd

2 km cykling 

0,5 crosstrainer

Därefter lite intervaller och magövningar.

Alltså jag har aldrig känt mig så kraftlös på gymmet förut. Kände verkligen hur det tog emot i hela kroppen. Kanske var det min inställning som hämmade mig? Den gör så mycket. 

Försökte tagga till med hjälp av denna låt.

/Snart långledig hallelujah amen

Hej på er! 

Jag sitter och tar en liten timeout här på jobbet. Idag har jag gjort något jag gått och tänkt på väldigt mycket. Det var lite jobbigt att behöva befinna sig på ett sjukhus just idag av andra anledningar men tack och lov fick jag bra besked. 

För lite mer än ett år sedan mådde jag väldigt dåligt efter att jag promenerade. Då gick jag en powerwalk och ungefär en timme efteråt kräktes jag. Konstigt tänkte jag, men drog slutsatsen att det måste vara värmen och att jag blev uttorkad. Men det fortsatte från och till att jag kunde må riktigt förfärligt efter vissa träningspass och just det här med kräkande återkom. En gång svimmade jag till och med och då kändes det lite som att varningsklockorna gick på riktigt. 

Dock ignorerade jag det hela ett tag till tills jag tillslut inte orkade längre. Hela träningspasset blev ju förstört och det var helt enkelt inte värt mödan längre. Jag tog ett uppehåll under sommaren då jag reste och bara njöt. I samband med att jag återgick till jobbet i augusti började jag träna igen. Det dröjde inte länge förns jag kramade toaletten efter en löprunda som dessutom förstörde en hel fredagkväll. Då fick jag nog. Jag kände mig så uppgiven och arg att min kropp verkade motarbeta mina ambitioner, mål och drömmar. Jag sökte hjälp hos vårdcentralen och det kände så bra att äntligen ta tag i det.

Min läkare sa att det kunde bero på en rad olika saker. Typ att min kropp reagerar på träning som stress, att det blir obalans av alla hormoner som går lösa under träningen, att mitt blodsocker faller kraftigt under träning eller så det kan vara någon blockering i hjärtat. Det sistnämnda kändes inte något vidare kul att höra. Liksom hej jag är 24 år och kan ha något hjärtfel. Jag fick göra ett vilande EKG direkt och det såg bra ut, men hon ville ändå skicka iväg mig att göra ett arbetsprov, alltså ett arbets-EKG där man kollar upp hur hjärtat, pulsen och blodtrycket ser ut under ansträngning. Det var det provet jag gjorde idag. Shit pommes vad nervös jag var. När jag låg där och fick alla sladdar kopplade till mig tänkte jag bara att nä, det kommer visa något konstigt och jag kommer dö ung. Så kändes det! Helt sjukt egentligen. Varför kunde jag bara inte fokusera på att tänka "allt kommer se bra ut, det är nog ingen fara Stephanie, take it easy"! 

Provet visade att allt faktiskt såg bra ut. Lättnaden är så stor så att jag tror inte att någon förstår! Dock går jag och grubblar över vad som faktiskt är fel på mig... Varför ska just jag drabbas? Jag hade lagt ner så mycket mer tid och vilja att nå mina mål om jag visste att jag inte skulle må så dåligt att det inte är värt att sträva efter mina drömmar och mål. Nu vill jag bara ha svaren. NU! Jag orkar inte leva mittemellan längre. Inte vetandes när det ska slå bakut för mig osv. Men är oerhört tacksam att arbetsprovet gick bra. Evigt tacksam. Det känns som att om det är något annat kan man ju leva med det på ett annat sätt (förhoppningsvis). 

Mycket tankar som snurrar i mitt huvud och jag kanske bara skulle varit hemma idag. Känner att jag behöver vila kroppen och knoppen för en dag. Men är ledig på fredag i alla fall. 

 

Har även börjat drömma om Tobago. Det är gamla (riktigt gamla!) minnen som finns i mitt undermedvetna från när vi var där 1994. Det kommer bli 20 år sedan när vi är där i vinter! Men nu när det är så nära börjar jag minnas dofter, atmosfär och mer platser kommer tillbaka till mig. Så häftigt! Jag längtar mer och mer för varje dag och jag är glad att det är en dröm som kommer bli till verklighet <3

/keep your enemies closer..

Vad ska jag göra? Just nu känner jag mest för att inte göra något alls. Sluta ge helt enkelt. Även fast det ligger i min natur att aldrig ge upp hur mycket det än kan tära på mig. Jag önskar att du kunde se och förstå att du faktiskt kommer stå ensam kvar sen. Och det är då de flesta komme krypandes tillbaka och inser vad man betyder. Det människor är helt usla på i allmänhet är att ta vara på det lilla och ta andra förgivet. Såna människor kan jag inte riktigt hantera för jag vet att det är jag som blir olycklig, samtidigt som jag ska försöka göra dem hela och finnas där som en vän ska vara. 

Men situationen är så komplex så vilket hörn jag än börjar skrapa på gör mig upprörd. Så nu ska jag låta det vara för en stund. Se vad som händer och vad JAG vill/känner för allting. Glöm aldrig vad du själv tycker, du är nog den enda som har det rätta svaret.

/Glöm inte att ställa tillbaka klockan

/På födelsedagsfirande

and I might just heal to realize

that you took it away a long time ago

when held it in my heart all along 

Har ni testat denna? Tycker den är riktigt frän faktiskt! 4/5 toasters. Liiite för söt för min smak men annars kanon! 

Ingen bloggning igår men så kan det bli ibland. Man hinner/prioriterar inte alltid. Lyckades bli frisk till igår och det var världens gladaste Stephanie som skuttade till gymmet vill jag lova!!! :') Tog det väldigt lugnt men det va galet skönt! Har haft sån spring i benen när jag varit sjuk. 

Idag är det typ bästa dagen på hela veckan. Inget helgjobb denna helg, thank god! 

Igår tittade jag på lite klipp från Tobago. Jag längtar så himla mycket så det inte är sant. Är så tacksam för att jag äntligen ska få göra denna resa. Det betyder så mycket på så många olika sätt <3 

Kommer ni ihåg det här? Jag minns det knappt själv. Året var 2008 och jag ville inget annat än att modella.. Känns lite sorgligt att den drömmen bara gick upp i rök, det var något jag verkligen ville kämpa för. Jag såg väl inte det som livets största prioritering. Det fanns så mycket annat runtomkring. Sen tror jag inte att jag trodde på mig själv till 100% heller. Det finns så mycket jag skulle vilja säga till mig själv. Resa tillbaka i tiden. Men man måste finna vägen själv. Och här står jag idag. Kanske inte fullt nöjd med en del saker, medan jag överträffat mig själv med andra saker. 

Jag tror att jag är en person som lever lite kvar i det gamla. En del av mig accepterar förändring medan en annan del av mig har lite svårare att förstå resultatet. Jag skulle vilja jobba på det, samtidigt som jag är en så pass rationell människa så att det är nog till viss del nyttigt att kunna lära sig av ens tidigare erfarenheter. Oavsett om de ligger och spökar eller om de vägrar gå bort eller att jag till och med håller dem kvar. Minnen kan hjälpa en in i framtiden. Men även hämma en i form av rädsla. 

Livet är så svårt. Som jag uttryckt är jag inte helt nöjd med allt just nu. Mest är det en liten kris kring vad jag tycker om mig själv. Jag vill alltid pusha mig själv lite för mycket. Ska/kan alltid göra lite bättre. Jag måste få mer utlopp för min kreativitet. För mina känslor och för det jag värderar. Skulle vilja byta ut hela min garderob och inte behöva hålla i en presskonferens efteråt. Jag vill gå min egen väg utan att behöva förklara eller försvara. 

Jag måste nog verkligen sluta skrapa på ytan när det gäller mig själv. Samtidigt inte vara för självkritisk. Hur gör man? Hur går man bara sin egen väg utan att lämna alla bakom sig? Det ett minne som styr mig vill jag lova. Att bara dra ifrån allt när jag blir uttråkad, sen ångrar jag ALLT när det är för sent. Tell me how..

Idag kändes väldigt casual och avslappnad. Imorgon blir det att lägga in en extra växel känner jag. Hoppas att min förkylning gett med sig och att jag kan satsa på att träna på torsdag! Har sån sjuk abstinens alltså.. Får inte utlopp för överskottet av energi. 

Postar lite detaljer från idag i brist på annat. 

Mår faktiskt bättre idag. Min vitlök- och ingefäraboost kanske gjorde susen. Köpte ju även c-vitamin och kan jang igår.. Gick lös så att säga. Men det verkar ha gett resultat iaf, haha. Lucky me :).

Idag är en rätt grå och dassig höstdag. Känner inte inspirationen flöda direkt. Tur att man har något att se fram emot :')

/Jag överlever nog

Always be yourself,

Unless you can be Rihanna..

Then be Rihanna.

/mitt frikort

Känner mig förövrigt rätt slö i huvudet. Effektiviteten på jobbet har inte varit den mest optimala om man säger så. Känns ändå acceptabelt för att vara en måndag, men ändå. Blir ibland lite sur på mig själv för att jag inte kan kick ass och leverera varje dag då man typ krigar 3 timmar om dagen för att komma till jobbet. Sånt gör mig så omotiverad. Att jag slösar bort tid och VET om att jag slösar bort tid dessutom. Men ibland måste man väl få saker i sin egen takt. Man måste se fördelar i varje situation, jag ser nog inte fördelarna då de inte är medvetna. Jag vill ju alltid prestera 150% och alltid ligga på topp som en fucking duracellkanin. Tillslut blir batteriet trött det med. That's life! 

Hem o kanske kolla på solsidan nu då. Ska bli skönt att bara kurera mig :)

Har haft så svårt att sova under natten. Har fullmånen att tacka för det. Helt sjukt egentligen hur det kan påverka en. Sedan att min förkylning brutit ut gör det ju inte bättre heller, Vaknade och nös 511 ggr, yeey! Pallrar mig till jobbet ändå, får se om jag tar med mig datorn och jobbar hemifrån om det blir för jobbigt. 

Just nu sitter jag i kö. Mysigt värre. Samma visa varje måndag... Fantastiskt ;) 

Nu är typ hösten över känns det som. Inte plockat en enda svamp :/ nu när det varit minusgrader kan man räkna med att det mesta frusit. Hösten blev ju dock en väldigt vacker höst måste jag säga. Skönt att färgerna höll sig så länge. 

http://whenyouworkincivilsamhallet.tumblr.com

Åh vad skönt att få sova ut idag! Kände mlg så pigg när jag vaknade, äntligen :').  Gick direkt upp och klädde på mig träningskläderna för att ge mig ut på en löprunda, helt fantastiskt. Ska ju in till stan och jobba en snabbis idag. Är faktiskt taggad och tycker att det ska bli roligt! När man kan acceptera saker och se mening i vad man gör är det alltid lättare att genomföra. Så känner jag nu och jag går runt och vill typ bara åka iväg nu så jag kan genomföra det jag ska göra! Haha :) 

Nu ska jag ta mig en dusch. Sitter och tittar på nyhetsmorgon, men det är dags att sätta lite fart! 

Ha en bra dag <3

Sitter och är rätt sliten här borta men man får väl vara glad att det är fredag. Jobbar dock imorgon en kortis men det gör inget. Sitter här med min kopp te och njuter, svarar på mail och tänker på vad jag behöver bocka av innan helgen. Försöker hitta boende för nästa års Almedalsvecka. Ingen lätt uppgift då det är valår nästa år=ALLA är där..! Kommer bli grymt men ja, det är mycket planering runtomkring. 

Förövrigt snöade det imorse och jag känner väl lite småångest att nu är verkligen vintern på ingång :/ men som sagt.. Idag är det fredag ;) Ikväll har jag tillåtit mig själv att äta lite lösgodis. Ska bli gött!

Ha en fin dag!

Igår kväll fick jag somna bredvid min lilla skatt <3

Det är en lycklig Stephanie som skriver just nu. Har precis avnjutit en 4-rätters hummermeny på Oyster bar som skickade mig direkt till himlen. Det var inte bara maten som frälste mig utan även sällskapet. Det finns ytterst få människor i mitt liv som kan vända en pissig dag till det bättre. Stephanie är en utav dem. Känns som att jag är skitzo nu, men för att klargöra - min vän heter också Stephanie.. Haha! Nåväl, jag kände verkligen hur humöret bara gick uppåt och att bara få sitta och skratta med en av sina allra bästa vänner är bland det bästa som finns. Jag är SÅ tacksam och det är renodlad kärlek jag känner för dig! Vännet som dig växer inte på träd, det går inte ens att specialbeställa ur en katalog, utan det är nog helt enkelt ödet som fört oss samman i detta komplexa universum! <3 

Är påväg hem till min mor i Sollentuna nu så jag slipper förstöra en underbar kväll med att sitta o glo på Norrtäljebussen i en timme ;) hörs imorgon! 

Tänkte dela med mig av passet jag simmade igår. Hann tyvärr inte de sista 25:orna. Men det här är ett bra pass man kan köra så många varv på som man själv vill. 

Vaknade helt slutkörd. Fattar inte hur det är möjligt att man är tröttare när man vaknar än när man går och lägger sig. Det är väldigt sällan jag känner mig utvilad när jag vaknar.. 

Idag är en dag då jag tyvärr inte hade möjlighet till att snooza en timme (som det annars kan bli), utan jag var tvungen att kliva upp då jag inte vill vara sen till ett möte jag har nu på morgonen. Kunde ändå ta det rätt lugnt och plocka lite i köket medan jag kokade mina ägg till frukost. Skönt! :) 

Ikväll ska jag äta middag med min vän, Stephanie. Det ska bli mysigt och GOTT! Oh lord, kommer njuta! Ska visa er sen vad vi åt :)

Tänkte skriva ett inlägg någon gång om vad jag gjort i sommar. Det vart en fartfylld semester och jag vill gärna dokumentera den (bättre sent än aldrig). 

Vi hörs! 

Sneakpeak på hur sommaren såg ut.. <3

Jag hade egentligen tänkt sätta upp lite mål för mig själv för att peppa mig själv lite. Liksom ligga i fas och känna mig lite nöjdare med livet. Här är lite saker jag vill prioritera i mitt liv just nu:

- träningen och viktminskningen. 

- lägga undan pengar till reskassan.

- engagera mig lite extra i något (har mina idéer men håller det lite hemligt tillsvidare)

- föreläsa

- flytta från Norrtälje!

Nu vart det en del iaf. Men jag är en sån som älskar att ha många projekt igång samtidigt. Sedan får jag se vilket som går i mål först. Alltid kul att analysera varför resultatet blev som det blev!

Hej bloggen. 

Som vanligt 1000000 år sedan jag skrev. Men ignorerar det. 

Alltså jag undrar ibland vart jag tagit vägen. Ibland ekar det bara i mitt huvud och det är nästan så att det skrämmer mig hur tyst det är. Den där flickan som var full av liv ska snart fylla 25 år. TJUGOFEM!!!! (!!!!!!!). 

Det räcker att kolla på min klädstil.. Sen när blev jag så jävla tråkig? Det räcker med att kolla på mitt sociala liv...sen när blev jag så "ensam". Det är många tankar som snurrar i mitt huvud. Kanske är det en liten livskris jag går igenom. Frågorna är många och jag befinner mig i en fas i livet där jag ska vara den inspirerande källan till många men själv känner mig rätt död innuti. Dock får jag så mycket liv och glädje av att ha den rollen, men ändå. Det känns inte rättvist. 

 

Men livet förändras. Alla människor förändras mer eller mindre. Jag vet inte om jag riktigt gillar den jag förändrats till. En del av mig är jag så stolt över. Allt jag uppnått på så kort tid är fantastiskt. Men det är en del saker jag tappat på vägen som nog skulle gjort att jag varit säkrare på mig själv. Mycket som jag "bytt ut" från mitt yngre jag har varit en trygghet och är idag något jag saknar. Är det värt det man "uppoffrar"? eller är kommer man till freds med förändringarna man tyckt varit nödvändiga? Blir man någonsin helt vän med sig själv? Blir man någonsin nöjd? Snälla livet, ge mig svar.. 


Nej, en del av mig behöver verkligen den här kanalen för att skriva av mig och bara få ventillera vardagen. Det gör så OTROLIGT mycket. Kanske hjälper det mig hitta tillbaka - kanske inte. Jag vet bara att det varit en av mina trygga zoner med åren och att jag saknat bloggen så mycket. Nu blir det skärpning. I am back on track!