stephaniesliv

Fredagens egobild.

Även fast allt det där känns så nära, känns det även som att det gått en mindre evighet. Men varje dag med dig är i alla fall underbar oavsett om början är långt bort eller slutet är nära, eller tvärtom. De jag försöker säga är att Du är det finaste jag har ♥

Ok, alla människor behöver inte vara såhär. Vissa människor förstår och accepterar människor på ett helt annat sätt. Speciellt människor som förstår mig. Och det är klart som fan att jag väljer att umgås med dessa människor, även fast jag vet att de en dag kan skära upp hela mitt inre och lämna mig ensam. Men om 100 år spelar det ingen roll. Det är så livet är. Ville bara påpeka att jag inte tycker att varenda människa på den här jorden är en patetisk och svag skit. Det finns människor som jag älskar, för dem de är. För att de kämpar i den här världen, att de orkar vakna och stå ut med sig själva och sin omgivning. Att de lärt sig njuta av det som finns till förfogande i den här världen utan att vara avensjuka och agera som idioter mot andra. Det är liksom dumt att klandra andra för något som du själv kan påverka.

Jag kände bara att jag ville skriva något. Idag var jag trött på min tillvaro och kände att det var en sån dag då jag bara ville hissa hatflaggan för att varna för storm. En dag då jag var tvungen att ta en diskussion som jag behövt ta med mig själv 100 gånger i huvudet innan jag öppnade min mun. Och idag kände jag att den delen av mänskligheten som inte kan uppskatta och unna andra någonting bra kunde ta sig en bra jävla funderare över vad det är för fel på dem själva. En sån människa kommer aldrig förstå hur mycket man kanske kämpar och brinner för något. Och man kommer heller aldrig förstå att den glädjen man hittat i livet  inte bara kommit av sig själv. Det ligger så mycket bakom en människas känslor så gud vet vad man behövt offra för att ha det lilla man faktiskt fått i livet. Blod, svett och tårar mina vänner... Blod svett och tårar (och ett brustet hjärta flera gånger om)

...TOG JAG STUDENTEN! :D Den bästa dagen i mitt liv, utan tvekan. Jag grät så jag skrattade och skrattade så att jag grät ♥

Blev glad redan vid 16:00...partey!

I don’t know but i feel

Några rader och sen tog det stopp. Usch. Inte ens gitarren var rolig att leka med. Det är så synd att man tappat den där lusten för musik. Det var så viktigt förut, men nu är det som allt sjungs om viktigare. Det är som att behovet försvunnit, vilket är skönt på ett sätt. För när jag behövde det mådde jag crap. Näe, nu ska jag nog försöka sova.. Känner mig lite ensam. Ibland genomgår jag en sån emotionell resa som jag själv kan må illa av. Men när jag kliver av så brukar jag oftast le. Det kanske är så ibland. Godnatt.