Mitt 2009 .
Kategori: Allmänt
I Januari fyllde jag 20 år. En vecka innan åkte jag och mamma till Dubai och levde livet. Jag kom hem på min födelsedag mitt i natten. Januari den månad då jag träffade min lilla älsklingsnelson för första gången. Han var en liten korv då. Det sötaste jag någonsin sett i hela mitt liv. Han luktade bebisvalp och fick plats i min handflata. Det var kärlek vid första ögonkastet <3
I februari jobbade jag som en galning. Minns inte så mycket av februari... Men i mars kom Nelson hem till oss för första gången. Tror att jag var världens lyckligaste den dagen, hihi. Mitt liv bestod då av att sova när jag fick tid, göra Nelson rumsren samt gosa ihjäl mig med min lilla lurvboll. Det fanns absolut ingenting annat i min värld då <3
I april så opererades mamma. Med andra ord blev jag mamma i huset och fick ta hand om henne och hushållet. Jag lärde mig att tvätta, städa, handla och samtidigt jobba ihjäl mig.
Sommaren var lång och underbar. Jag reste igenom Sverige i bil och såg skärgården i dess bästa charm när det var som varmast. Livet var helt underbart. Samtidigt som jag kom in på min utbildning som jag hade sökt. I juni bokade jag lägenhet och bestämde mig för att ta det "stora steget". Jag var redo, även om jag skulle bo helt själv. Jag minns att jag inte tvekade, för det kändes så rätt. Jag var redan kär i Norrtälje och jag började handla möbler och gud vet vad fram tills den stora dagen kom...
Sen kom augusti...Jag minns att jag var så jävla förkyld när jag flyttade hit till min lägenhet. Första dagen körde vi hit allting och jag började monterade upp alla möbler. Allt var så nytt och fräscht. Andra dagen fick jag lite hjälp att montera upp de sista sakerna. Allting var på plats och jag var hemma. Det var riktig lycka. Jag kände att jag hade mitt eget. Min egen frizon där jag själv bestämde. Där ingen skulle kunna skrika på mig eller någon annan om jag inte ville. Där jag skulle slippa bråk. Där jag skulle slippa hjärntvätt och mina mardrömmar i vaket tillstånd. Kanske också en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Nu levde jag på mina egna villkor.
Sen började skolan och allt var så bra. Allt flöt på. Jag träffade nya människor och förälskade mig i mitt nya liv. För varje dag som gick borstade jag av mig en bit av mitt gamla liv. Jag var motiverad och duktig. Så som jag alltid velat känna mig. Men min lycka varade inte så länge då jag började förstå att jag inte kunde ha mitt nya liv och ta hand om "mitt gamla" samtidigt. Efter 2 och ett halvt år levde jag i en mardröm som jag bara ville ta mig ur. Jag hade glömt hur man älskade - det värsta, enligt mig, som kan hända. Dennis - ord kan inte förklara. Men jag känner inte saknad, jag känner lycka för det vi hade och att det fått ta slut och få vila i hjärtat, där det hör hemma.
Sen kom resten av hösten och vintern. Sen kom det vackra ljuset i mörkret <3. Sen kom alla kvällar med Evelina och jag fann en riktig vän. Sen kom alla galna fester jag aldrig trodde fanns på riktigt. Sen kom allt skolarbete som gjorde mig skoltrött - men vad gör det om 100 år?
Men framför allt så kom insikten. Att jag vågat säga ifrån. Att jag vet vad jag vill och att jag vågar sätta mål i livet som jag vill kämpa för. Mina mål, mina villkor som inte är beroende av någon annan än mig själv. Tack år 2009, men jag kommer inte sakna dig, istället längtar jag till att få gotta mig i 2010's alla möjligheter. & om det här skulle vara mitt sista år på jorden vill jag bara säga att jag älskar alla som betyder något för mig. Ni som får mitt hjärta att slå varje dag. Ni som ger mig hopp och kärlek. Ni som lyssnar med båda öronen och förstår. Ni som får mig att skratta, ni som får mig att gråta. Utan er vore jag ingenting. Inga nämnda - inga glömda, men ni är fan helt underbara ♥
