stephaniesliv

Har jag tur hinner jag hem innan solen går ner. Då blir det en långis med Nelson så jag kan med gott samvete proppa i mig massa god mat på kvällen. Igår var en sån där dag då majoriteten av alla tankar handlade om mat, mat och åter igen mat. Haha.

Jag har förresten inte köpt en enda julklapp. Den lilla budgeten jag hade försvann i fredags på blåa shots, hehe. Hursomhelst, ett kort kan man ju alltid ge? Eller så kanske jag kan slå in mig själv och ge till alla nära o kära, hahaha. Men jag förstår inte det här med julklappar. Som om någon i hela den här världen varit så jävla snäll så att de förtjänar att få saker av massa människor 1 dag om året. Varför inte bara unna sig själv presenter, herregud, man kan inte förvänta sig att andra ska gå o se vad man gör för gott i den här världen. Tragiskt. Om det är någon, så är det väl ändå jag som kan bedöma vad jag vill ha och vad jag behöver. Men egentligen borde jag verkligen inte klaga... Jag är en fattig student som super upp mina pengar, jag borde väl gråta av lycka om mina föräldrar ger mig en endaste julklapp iår. Man får inte vara helt dum... De ska ju trots allt älska mig genom vått o torrt (o alla karatefyllorna däremellan).