stephaniesliv

Påväg till jobbet nu. Lite senare än vanligt men det är för att jag varit och pratat med min kurator för första gången. Tänker ändå vara öppen och skriva det. Idag har jag träffat en kurator. Så, det var inte så farligt! Förutom att det var lite obekvämt och läskigt så kändes det bra. Fokus kunde ligga på mig och vad jag kände utan att någon dömer. Helt fantastiskt faktiskt och fick mig att inse att jag behöver det här. Att få prata med någon som är opartisk och låter mina känslor ta plats. Känner mig ok just nu. Ändå känns det lite som att jag hoppat från en höjd rakt ut i det okända. Men jag njuter av att falla lite halvt okontrollerbart. Se vart jag hamnar. Känna när mina vingar fångar upp mig för att sen kanske falla lite till. Det är så livet är, men jag behöver falla och flyga förutsättningslöst ibland utan att känna att någon dömer mig. Ibland vill jag bara kunna göra en skarp vänstersväng eller bara låta vinden ta mig dit den vill. Och så ska det få vara.

Jag blev varm och lycklig när min vän Linnea sa att hon tycker att jag är modig som gör det här <3 

Nu ska jag gå vidare och smälta allt lite. Bra med en lång bussresa ibland när man behöver rensa tankarna :)