just because I have what you don't does not mean my life is perfect
Kategori: Bilder tagna av mig
Hej på er!
Jag sitter och tar en liten timeout här på jobbet. Idag har jag gjort något jag gått och tänkt på väldigt mycket. Det var lite jobbigt att behöva befinna sig på ett sjukhus just idag av andra anledningar men tack och lov fick jag bra besked.
För lite mer än ett år sedan mådde jag väldigt dåligt efter att jag promenerade. Då gick jag en powerwalk och ungefär en timme efteråt kräktes jag. Konstigt tänkte jag, men drog slutsatsen att det måste vara värmen och att jag blev uttorkad. Men det fortsatte från och till att jag kunde må riktigt förfärligt efter vissa träningspass och just det här med kräkande återkom. En gång svimmade jag till och med och då kändes det lite som att varningsklockorna gick på riktigt.
Dock ignorerade jag det hela ett tag till tills jag tillslut inte orkade längre. Hela träningspasset blev ju förstört och det var helt enkelt inte värt mödan längre. Jag tog ett uppehåll under sommaren då jag reste och bara njöt. I samband med att jag återgick till jobbet i augusti började jag träna igen. Det dröjde inte länge förns jag kramade toaletten efter en löprunda som dessutom förstörde en hel fredagkväll. Då fick jag nog. Jag kände mig så uppgiven och arg att min kropp verkade motarbeta mina ambitioner, mål och drömmar. Jag sökte hjälp hos vårdcentralen och det kände så bra att äntligen ta tag i det.
Min läkare sa att det kunde bero på en rad olika saker. Typ att min kropp reagerar på träning som stress, att det blir obalans av alla hormoner som går lösa under träningen, att mitt blodsocker faller kraftigt under träning eller så det kan vara någon blockering i hjärtat. Det sistnämnda kändes inte något vidare kul att höra. Liksom hej jag är 24 år och kan ha något hjärtfel. Jag fick göra ett vilande EKG direkt och det såg bra ut, men hon ville ändå skicka iväg mig att göra ett arbetsprov, alltså ett arbets-EKG där man kollar upp hur hjärtat, pulsen och blodtrycket ser ut under ansträngning. Det var det provet jag gjorde idag. Shit pommes vad nervös jag var. När jag låg där och fick alla sladdar kopplade till mig tänkte jag bara att nä, det kommer visa något konstigt och jag kommer dö ung. Så kändes det! Helt sjukt egentligen. Varför kunde jag bara inte fokusera på att tänka "allt kommer se bra ut, det är nog ingen fara Stephanie, take it easy"!
Provet visade att allt faktiskt såg bra ut. Lättnaden är så stor så att jag tror inte att någon förstår! Dock går jag och grubblar över vad som faktiskt är fel på mig... Varför ska just jag drabbas? Jag hade lagt ner så mycket mer tid och vilja att nå mina mål om jag visste att jag inte skulle må så dåligt att det inte är värt att sträva efter mina drömmar och mål. Nu vill jag bara ha svaren. NU! Jag orkar inte leva mittemellan längre. Inte vetandes när det ska slå bakut för mig osv. Men är oerhört tacksam att arbetsprovet gick bra. Evigt tacksam. Det känns som att om det är något annat kan man ju leva med det på ett annat sätt (förhoppningsvis).
Mycket tankar som snurrar i mitt huvud och jag kanske bara skulle varit hemma idag. Känner att jag behöver vila kroppen och knoppen för en dag. Men är ledig på fredag i alla fall.
Jag sitter och tar en liten timeout här på jobbet. Idag har jag gjort något jag gått och tänkt på väldigt mycket. Det var lite jobbigt att behöva befinna sig på ett sjukhus just idag av andra anledningar men tack och lov fick jag bra besked.
För lite mer än ett år sedan mådde jag väldigt dåligt efter att jag promenerade. Då gick jag en powerwalk och ungefär en timme efteråt kräktes jag. Konstigt tänkte jag, men drog slutsatsen att det måste vara värmen och att jag blev uttorkad. Men det fortsatte från och till att jag kunde må riktigt förfärligt efter vissa träningspass och just det här med kräkande återkom. En gång svimmade jag till och med och då kändes det lite som att varningsklockorna gick på riktigt.
Dock ignorerade jag det hela ett tag till tills jag tillslut inte orkade längre. Hela träningspasset blev ju förstört och det var helt enkelt inte värt mödan längre. Jag tog ett uppehåll under sommaren då jag reste och bara njöt. I samband med att jag återgick till jobbet i augusti började jag träna igen. Det dröjde inte länge förns jag kramade toaletten efter en löprunda som dessutom förstörde en hel fredagkväll. Då fick jag nog. Jag kände mig så uppgiven och arg att min kropp verkade motarbeta mina ambitioner, mål och drömmar. Jag sökte hjälp hos vårdcentralen och det kände så bra att äntligen ta tag i det.
Min läkare sa att det kunde bero på en rad olika saker. Typ att min kropp reagerar på träning som stress, att det blir obalans av alla hormoner som går lösa under träningen, att mitt blodsocker faller kraftigt under träning eller så det kan vara någon blockering i hjärtat. Det sistnämnda kändes inte något vidare kul att höra. Liksom hej jag är 24 år och kan ha något hjärtfel. Jag fick göra ett vilande EKG direkt och det såg bra ut, men hon ville ändå skicka iväg mig att göra ett arbetsprov, alltså ett arbets-EKG där man kollar upp hur hjärtat, pulsen och blodtrycket ser ut under ansträngning. Det var det provet jag gjorde idag. Shit pommes vad nervös jag var. När jag låg där och fick alla sladdar kopplade till mig tänkte jag bara att nä, det kommer visa något konstigt och jag kommer dö ung. Så kändes det! Helt sjukt egentligen. Varför kunde jag bara inte fokusera på att tänka "allt kommer se bra ut, det är nog ingen fara Stephanie, take it easy"!
Provet visade att allt faktiskt såg bra ut. Lättnaden är så stor så att jag tror inte att någon förstår! Dock går jag och grubblar över vad som faktiskt är fel på mig... Varför ska just jag drabbas? Jag hade lagt ner så mycket mer tid och vilja att nå mina mål om jag visste att jag inte skulle må så dåligt att det inte är värt att sträva efter mina drömmar och mål. Nu vill jag bara ha svaren. NU! Jag orkar inte leva mittemellan längre. Inte vetandes när det ska slå bakut för mig osv. Men är oerhört tacksam att arbetsprovet gick bra. Evigt tacksam. Det känns som att om det är något annat kan man ju leva med det på ett annat sätt (förhoppningsvis).
Mycket tankar som snurrar i mitt huvud och jag kanske bara skulle varit hemma idag. Känner att jag behöver vila kroppen och knoppen för en dag. Men är ledig på fredag i alla fall.
/Tacksam
