stephaniesliv

Välkommen sista jobbiga veckan innan allt lugnar ner sig och 4 och en halv veckas semester väntar! Åker iväg i helgen och håller en utbildbing och mycket ska förberedas inför den denna vecka. Är pepp men ändå lite halvt skräckslagen att allt ska gå bra. Jag vet att jag är bäst när det gäller men det är ändå alltid nervöst inför. Har världens bästa kollega vid min sida så allt ska nog gå bra! 

Sitter på bussen nu och lyssnar på Nightwish. Kommit in i en period nu där det är mycket rock, metal osv.. Typ Nightwish, Within Temptation (älskar!!) och Linkin Park. Alltså varför slutade jag nånsin att lyssna på dessa underbara band?! Det är så mycke minnen! Igår var inte en bra dag. Jag var påväg att ge upp en väldigt stor del av mig då jag kände att jag nått en kant där jag antingen bara skulle hoppa eller falla tillbaka. Inte bokstavligt talat men ja.. Ni kanske fattar. Jag var ledsen och arg på mig själv för att jag bara inte kan ta tag i problemen och prata om det. Och prata gjorde jag, första gången jag verkligen känner mig förstådd. Inte värdelös, inte korkad utan förstådd. Det kändes bra och jag kände att om andra kan göra en ansträngning för att saker ska bli bättre kan jag inte vara den som ger upp. Det känns bätrre nu men jah behöver tid att hitta mig själv igen. Ta plats och känna att jag får vara den jag är utan att behöva känna ångest över det.

Efter en eftermiddag med prat gick jag till gymmet och lyssnade på det här albumet på högsta volym. 

Fan vad jag sprang på löpbandet. Hade säkert en mordisk blick när jag sprang men det var så mycket käsnlor som ville ut. 

Imorse gick träningen inte lika bra. Eller jag kände mig svag och trött. Bet ihop och tänkte att det är bara att köra på! "Har ändå tagit mig hit så varför låta hjärnan ta över det min kropp faktiskt klarar av". Och det var tungt men det är världens bästa känsla när man är klar sen! 

Idag tog jag på mig ett par jeans som jag inte haft på mig på 2 år utan stoppad-korv-varning. Helt sjukt egentligen. Nu börjar allt kännas för stort istället. Men jag känner att jag måste lägga in en växel till med kosten. Blir att jag äter liite för mycket kolhydrater. Blir lätt att när man ser så bra resultat hela tiden så är man inte lika noga. Men det är kroppsfett som aldrig kommer försvinna om jag inte tänker mer på kosten nu. Blir att vara riktigt hård med mig själv!

Nä, nu blir det lite filosofering på bussen sista biten innan jag är framme. Försöker vänja mig med att vara brunett igen. Har inte varit såhär mörk på ett år, känns lite wierd men ändå bra!