stephaniesliv

Har nästan maniskt på ett plågsamt sätt läst igenom min gamla dagbok. Det gör så ont samtidigt som jag är så otroligt stolt över mig själv. Jag är stolt att jag lyckats vara där jag är just nu. Ibland får jag lite konstiga ryck och är rädd att såna tider ska komma tillbaka, men jag kan inte göra annat än att njuta av det som är nu. Jag kan inte tacka någon annan än mig själv! Det är det som är så häftigt!

Nu snackar jag dagbok för 5-6 år sen, till och med mer. Sjukt är det iaf. Det är ord jag tänker hålla där, någon dag när jag fått ännu mer distans till det kanske jag lägger upp det här. Men å andra sidan vill jag inte det alls. När jag mådde dåligt konsumerade jag dystra saker vilket gjorde att jag mådde ännu sämre, att jag blev ännu mer dramatisk och att jag tillslut vart en fara för mig själv. Jag vill inte uppmuntra andra att ta till sig av det jag gjorde när jag mådde dåligt, eller inte heller ta till sig av ännu mörkare tankar än vad de redan gör dagligen. Jag önskar att jag hade försökt se och göra mer upplyftande saker när jag mådde dåligt, men det fanns ingen ork. Hursom vill jag inte vara ansvarig för att någon som mår väldigt dåligt får ideer eller liknande om jag skulle lägga ut något från den tiden. Så är det bara. Men jag kan säga att det är, för mig helt ofattbart att JAG mått så.

Jag ska försöka ta tag i lite saker här hemma nu. Har haft en tvätt -och städ dag idag. Allt känns så shiny istället för shitty...haha. Måste organisera om lite i min garderob. Imorgon ska jag till mitt nya kontor för att skriva på papper, är lite nervös men det hör ju liksom till :) Hoppas att ni haft en trevlig helg!