Finns egentligen inga ord som kan förklara det jag känner. Det jag kände när jag fick reda på det. Att min bästa vän råkat ut för en hemskt olycka. Jag ville inte tro att det var sant. Jag skrattade till och med för jag ville inte tro på det. Men det hade hänt och jag kunde inte göra något för att få det ogjort. När jag såg dig såg du på ett sätt så hjälplös ut, men jag vet att du är en kämpe innerst inne. Jag ville trolla bort alla slangar och placera oss på en strand med solbränna och goda drinkar..ja, vad som helst förutom att se dig sådär. Jag vet att du är stark. Det är vad jag sagt till dig länge. Du är så jävla stark och envis och det är ditt bästa medel i din situation just nu. Jag älskar dig så mycket. Du kommer alltid att vara en del av mig! Vi delar samma tilltalsnamn och mer än så. Du är värd det allra bästa och verkligen inte det här. Men jag vet att det här, som mycket annat i den här världen, kommer att göra dig starkare. Kämpa på, don't give in ♥
