let me out .
Kategori: Allmänt
Ibland känns det som att vissa vill att man ska känna sig dum i huvudet. Få en att känna sig som den minsta personen på hela jorden. Som att det var en slags hobby de tror kommer generera respekt och skratt från omvärlden. Men det ger inget mer än fiender och betydligt mindre förtroende. Jag kommer aldrig stå och säga att jag vet bäst, men jag känner mig själv bäst. Jag vet vem jag är och varför jag är som jag är. Jag vet att jag har svagheter, och ibland syns det jävligt väl. Då jag vill försvinna, kasta saker runt omkring mig och be alla att hålla käften så jag kan tänka innan jag talar. Det värsta jag vet är att visa att jag är svag. Att visa människor som inte förtjänar att se mina tårar rinna. När tårarna rinner förlorar jag. Det kanske är den värsta känslan som finns för mig.
& fenomenet att dra dolken i ryggen kommer alltid att finnas sålänge vi människor är svartsjuka. Sålänge vi känner oss hotade och rädda för att förlora något som gynnar någon annan. Jag är så trött på på att jag tror mig ha hittat människor att sitta och skratta med, skämta med, dela med mig av mitt privatliv med -och framför allt lägga ner min tid och energi på. Sedan visar det sig att de är fega och avensjuka så de finner de sig tryggare att hugga en i ryggen, än att vara ärliga. Ibland gör dem det så tyst och osynligt så man inte förstår eller ser det. Det är därför jag inte tänker vara naiv. Det är därför jag inte tar någon skit. Och det är framförallt därför jag valt att acceptera att människan är en äcklig varelse som egentligen skiter ur munnen och knullar oss i rakt genom hjärtat så det tillslut stannar till några sekunder av smärta.
Ok, alla människor behöver inte vara såhär. Vissa människor förstår och accepterar människor på ett helt annat sätt. Speciellt människor som förstår mig. Och det är klart som fan att jag väljer att umgås med dessa människor, även fast jag vet att de en dag kan skära upp hela mitt inre och lämna mig ensam. Men om 100 år spelar det ingen roll. Det är så livet är. Ville bara påpeka att jag inte tycker att varenda människa på den här jorden är en patetisk och svag skit. Det finns människor som jag älskar, för dem de är. För att de kämpar i den här världen, att de orkar vakna och stå ut med sig själva och sin omgivning. Att de lärt sig njuta av det som finns till förfogande i den här världen utan att vara avensjuka och agera som idioter mot andra. Det är liksom dumt att klandra andra för något som du själv kan påverka.
Jag kände bara att jag ville skriva något. Idag var jag trött på min tillvaro och kände att det var en sån dag då jag bara ville hissa hatflaggan för att varna för storm. En dag då jag var tvungen att ta en diskussion som jag behövt ta med mig själv 100 gånger i huvudet innan jag öppnade min mun. Och idag kände jag att den delen av mänskligheten som inte kan uppskatta och unna andra någonting bra kunde ta sig en bra jävla funderare över vad det är för fel på dem själva. En sån människa kommer aldrig förstå hur mycket man kanske kämpar och brinner för något. Och man kommer heller aldrig förstå att den glädjen man hittat i livet inte bara kommit av sig själv. Det ligger så mycket bakom en människas känslor så gud vet vad man behövt offra för att ha det lilla man faktiskt fått i livet. Blod, svett och tårar mina vänner... Blod svett och tårar (och ett brustet hjärta flera gånger om)
Bloggadress: http://finestlight.se/liene