Förstår inte varför jag ska må dåligt. Vill bara att det ska ta slut o vara bra. Typ som att trycka på paus o kunna andas utan att känna att det sticker knivar i magen. Jag vill inte... Det blir bara mer o mer o mer o jag hatar (verkligen avskyr) att be om stöd. Jag brukar oftast få allt o lite, men ibland räcker det med det man själv vill bli "tröstad" av. Typ som att man kanske förväntar sig att vissa ska finnas där, men var man än letar, finns de inte där när man kanske behöver dem som mest. För visst, jag må vara den där kackerlackan som aldrig dör, men ibland gråter jag, ibland mår jag jävligt dåligt och ibland vill jag bara lägga mig ner och skrika. O just nu vill jag bara gråta, så som jag velat göra hela dagen. För att det saknas något. Det där som säger att allt blir bra -ibland vill jag bara höra det från d i g. Men det kanske inte är något jag kan begära? Förmodligen inte, men det skulle vara gött om jag inte behövde  stava ut det.