stephaniesliv

tomt .

Kategori: Allmänt

Idag reflekterar vi stenhårt. Jag inventerar varenda tanke som kommer till mig känns det som. Jag vill bara gå och lägga mig så att jag slipper höra alla tankar där inne. Slippa känna massa saker. Saker som att jag saknar någon otroligt mycket just nu. Jag vill bara ringa honom och fråga hur han mår, vad han gjort och vad som händer i hans liv sen vi gick isär. Det känns hemskt, och det är första gången på länge som jag bara vill gråta över det här. Första gången jag känner mig alldeles för ensam för att fungera. Första gången jag känner mig trasig och uppgiven. Som att livet inte innehåller annat än rutiner jag vill bli av med.

Det gör ont att känna såhär. Har jag ångrat mig eller börjar det hela komma ikapp mig på riktigt? Jag har väntat på dessa känslor. Jag har vetat att det handlar om tiden (som vanligt). Tiden som visar vägen, visar känslor och visar misstagen vi begått.

Herregud vad det bara slår mig. Som att jag hållit för öronen i flera veckor nu. Låtits förtrollas av en värld som inte finns på riktigt. I denna värld super jag mig full varje helg och snubblar runt. Jag ignorerar och glömmer bort det som betytt allt för mig. Jag låter mig tas av alla intryck utan att ifrågasätta någonting. & hur jävla dum får man vara egentligen?! Hur kan man bara glida med och skita i allt annat?!
Vad du än gör, var du än är... Jag tänker på dig. Jag tänker på oss och allt som var. Det gör ont, riktigt ont. Helst vill jag bara ta telefonen och ringa dig, men jag vet bara inte vad jag ska säga.

Kommentarer

  • steffie säger:

    gumman, det är normalt tror jag att känna som du gör.. känner mig jättecheesy att säga dethär men tiden läker alla sår.. de gjorde de även för mig även fast jag cokså ville ringa o låta jonas ta mig tillbaka.. finns här för dig..

    2009-10-26 | 23:50:51
Kommentera inlägget här: