Det är svårt att äta sin frukost med gråten i halsen. Det är svårt att somna om kvällarna med allt för många tankar i huvudet. Det mesta går på högvarv nu, även fast jag bara vill lägga mig och sova i 3 dygn. Att vakna flera gånger av att regnet smattrar mot rutan fick mig att känna mig så ensam. Jag drog täcket över huvudet samtidigt som jag bara ville skrika (försvinna). Jag låg och vred på mig flera timmar innan jag somnade. Tankar som "vad fan håller jag på med". & jag frågar mig det än en gång då längtan av någonting jag inte riktigt kan få satt fart igen. Tankarna hoppar så snabbt mellan lycka och förtvivlan. Det borde vara förbjudet att tänka så mycket om man känner som jag gör. Ingen sömn inatt heller, och vi ska strax skutta ner till skolan och sitta där en hel dag och bli informationsbomnad om saker jag inte riktigt vet om jag vill ta del av just nu. Hjälp...