stephaniesliv

Stod och funderade lite över det här med självförtroendet. Har fått en plastskena som jag ska ha i munnen på tänderna eftersom det finns en stor risk för att mina tänder kommer glida isär igen (så som de va innan jag fick min tandställning). Jag kom fram att det är ungefär det värsta som kan hända mig. Att mina tänder går tillbaka till hur de va förut. Jag kunde knappt se mig själv i käften förut. Jag hatade att skratta. Jag hatade när människor tittade på mig och kände mig som 12 år. Sen fick jag rälsen, och jag såg hur förändringen började komma. Dock satt ju tandställningen i och jag kände mig kanske mer som 15 år. Mitt självförtroende låg i botten... Idag känner jag verkligen tvärtom. Idag kan jag se mig själv i spegeln, och jag vill inte sluta. Jag kan inte sluta le. & jag kan inte ljuga om att responsen är helt annorlunda. Vilket är sorgligt, för jag tycker att jag var en lika skön och underbar brud för några år sen, som jag är idag! Helt sjukt att allt kan bero på utseendet egentligen. Dock är tänderna det enda jag velat ändra på hela mitt liv. Jag fick höra att de skulle gå ihop av sig själv. Sen fick jag höra att de förmodligen skulle se ut så hela mitt liv. Sen fick jag höra att jag skulle få betala för behandlingen själv om jag ville göra en förändring. Men då kom den dagen då jag fick ha tandställning, och jag inte skulle få betala för den. 1 och ett halvt år gick jag runt med rälsen och nu i efterhand kan jag säga att det var värt varenda dag<3. Det är så mycket annat som pågår där bakom när jag ler. Sån styrka och så mycket reflektion. Men det är klart, ibland skrattar jag bara för att det är de enda rätta att göra i vissa situationer.  Många tycker att jag är så jävla vacker, men de vet inte vad jag gått igenom för att själv känna att jag är helt jävla stunning!