Nu sitter jag i Upplands Väsby igen. Så himla skönt! Jag planerar att stanna här hela helgen... Behöver komma bort. Idag träffade jag även Dennis. Det var både jobbigt och väldigt skönt. Jag blev alldeles lycklig när jag såg honom, samtidigt som tårarna bara ville spruta. De senaste dagarna har jag känt att jag gått och haft ångest över vår situation. Situationen att vi inte längre är tillsammans, att vi inte ha varandra för evigt så som man tänkt sig att det ska vara. Känns verkligen hemskt! Jag vill bara tillbaka till oss och allt som vi var. Men nyckelordet i fråga är att vi var. Vi är inte längre. Och det finns ju en anledning till det också.
Vi är fortfarande vänner. Och det känns bra. Jobbigt med bra. Vad mer kan jag säga? Jag måste gå vidare och hitta tillbaka till livet. Hur nu det ska gå.
