Bläddrat igenom alla bilder som finns på mig på fejjan. Wow vilka minnen. Wow vad jag förundras, vad jag förändrats. Tiden är verkligen en slingrande väg som ibland växlar upp till 150 km/h. Jag vet inte hur jag ska förklara känslan. Jag blir till viss del ledsen av att se alla bilder på mig och Dennis. Självklart. Fan vilka oförglömliga minnen! En sån fantastisk tid som jag aldrig vill glömma. Dagarna går och det hamnar nya bilder som man skrattar åt. Nya bilder i detta liv som bara rullar på av sig själv. Allt som bara flyter på utan att ens fråga om det är ok att lägga sig i ytterfilen och gasa på. Jag vill inte försvinna för fort, samtidigt som jag bara vill flyta iväg, komma bort. Flyta i luften, leva livet men ändå vara kvar. Äta och se på kakan samtidigt. Förstår ni vilken karusell detta är? Jag menar då livet. Livets jävla bergochdalbana. Men jag trivs. Ska aldrig klaga, för jag kommer ändå vakna upp till en ny dag varje dag så länge min kropp orkar. Så fantastiskt. Life will smile for you<3