Har jag blivit osynlig nu? Har jag fått mina vingar och bara vakar över det jag missar? Det känns så. Det känns som att jag inte är närvarande. Att jag bara finns, men ändå inte. Jag vill inte ens åka med till Barcelona nästa vecka. Jag vill stanna kvar här i patetiska Norrtälje och bara va. Det spelar ingen roll längre. Jag känner mig inte redo för det här. Jag känner mig inte mottaglig för det här. Har jag verkligen valt rätt? Är jag verkligen den Future project manager - meetings & events som jag trodde att jag var? Det känns inte som jag. Men å andra sidan känns ingenting som jag just nu. Jag går inte att definiera just nu.