Min blick flackar i allas ögon. Ännu ett hinder att komma över. Ännu väg att navigera igenom. Det kanske har blivit alldeles för mycket just nu. För många nya människor och för mycket som händer. Jag tänker på det här med att lita på människor. Det jag är absolut sämst på. Det jag önskar att jag kunde göra, men det går bara inte. Efter att helt äckligt blåögt släppa in vissa människor i mitt liv sen jag flyttade hit så har det gått som det har gått. Det har rört om hela grytan och snart kokar det över... & bara för det säger det stopp nu - även fast jag mer än någonsin vill hitta nyckeln just nu.

Jag faller. Underbart. Men är rädd som få.