Jag vet inte när, men snart så hoppar min pojkvän på ett plan med sin familj till paris. Gissa om jag är avis och lite småsur... Men det är ju jättekul för honom, såklart! Men som vanligt får man aldrig spendera jul eller födelsedagar el. dylikt med honom. Känns inte så jättekul om jag ska vara ärlig. Och Paris, det ställe jag velat åka med honom i 2 år nu....Men nej, om vi åker dit nu kommer han bara guida runt mig där han och hans päron gått och haft romantiska stunder tillsammas.... & han visste ingenting. Han fick veta att han skulle åka iväg idag, och han fick veta var de skulle åka när de kom fram på arlanda. Jaja, vissa får ju roligare födelsedagspressenter än andra.
Men livet är ju så. Jag orkar inte vara ledsen och avis. Ingen idé att försöka dölja att jag är just det. För här har vi tjattrat om att resa tillsammans i flera veckor, men jag har inte kunnat säga något om hans resa som han gör nu. Jag har vetat det i flera veckor... Har vart svårt att kunna hålla mig då jag velat skrika ut det lite spontant ibland.
Näää, jag behöver gosa med min älsklingskille Nelson ett tag känner jag. Hans föräldrar rövar inte bort honom från mig. Han baaaaara min. Gosegubben, here i come!
Kommentarer
steffie säger:
vad tråkigt att det blev som du sa, tyckte de borde ha låtit dåg får åka med.. har det så bra med nelson ikväll.. love u!
