Lite nattinlägg här då. Lyssnar på Rammstein. Älskade, älskade Rammstein som höll mig vid liv genom 2an på gymnasiet tillsammans med den övriga musiken. Jag minns att jag var ett vrak. Allt var så ångestfyllt. Att man bara kan bryta ihop så totalt som jag gjorde förundrar mig fortfarande. Ok att må dåligt, men jag fick det att verka som att allt var helt ok. Fester, alkohol och jag hade dragit min första cigg som jag fortfarande mår dåligt över. Det där påklistrade leendet som jag drog på varje gång jag närmade mig skolan, varje gång jag jag skulle på fest. Jag ville egentligen bara bli full. Då var det ok att göra dumma saker.
& nu, nu älskar jag Rammstein och all annan underbar musik som fick mig att kämpa vidare. Idag sitter jag här och kan sjunga med i texterna utan att vilja lämna jorden. Jag älskar livet <3 Är så otroligt tacksam för att mitt tålamod skiner igenom när det verkligen gäller. Att vilja orka, att inte vilja ge upp.
