stephaniesliv

Ok, varför jag är glad är för att... kan ni gissa...? Jag var ju och träffade en uppfödare:D Åkte till Norrtälje på morgonen. Var pirrig som jag vet inte vad, men när jag träffade Ellinor så blev jag genast glad och uppmuntrad. Och vilka underbara hundar hon hade, för att inte tala om de små valparna. För att få lite perspektiv, så tänk er en storlek lik en medelstor avokado, SÅ små var valparna. De blir 3 veckor imorgon och har börjat krypa/dra sig runt lite. Jag befann mig i himlen:) Jag blev ännu mer intresserad av valpkullen efter besöket hos henne, så nu väntar bara besöket i klippan för att sedan "bestämma mig"... Så himla roligt!

Varför jag är nervös som ett monster är för att jag precis fått reda på att de ska byta flygplan och att vår resa blivit uppskjuten 2 timmar, känns ju tryggt (NOT). Näää, som vanligt målar jag upp worse case scenario, typ att vingen lossnat eller något mysigt. Nu får de verkligen kolla igenom de nyinsatta planet så att båda vingarna är på plats, motorerna går som smör och att allting annat fungerar, annars skriker jag från när vi lyfter tills vi landar. Varför kan jag bara inte vara normal när det kommer till att flyga, varför?!