stephaniesliv

Ibland känner jag mig utanför vissa saker. Jag skulle aldrig kunna bjuda in mig själv till saker, men ibland förstår jag bara inte varför jag blir "bortglömd". Jag tycker att jag bjuder på mig själv. Jag kräver inte så mycket (tycker jag), men några självklara saker (i mina ögon) rullar förbi mig utan att bli inbjuden till att få vara med och skåda med min egna kropps sinnen. 

Såna här saker irriterar mig. Jag känner mig tillräckligt gammal för att kunna ställa mig upp, borsta av mig all skit och gå vidare. Men nej. Det låser sig, och det är skrämmande. Det skrämmer mig att jag inte är starkare än så ibland. Men det här är inte vardagspytts för mig.