stephaniesliv

Jag känner mig ensam. Nelsons tassar skapar dock en trygghet när jag hör dem vandra över golven här hemma. Imorgon kväll kommer att vara själva ensamheten. Men det är också så jag vill ha det. Tassarna, de underbara tassarna kommer att vara min trygga hamn. Resten av husets knakande kommer att vara ovetande vindar som ylar i mörkret. 

Fortfarande rädd, fortfarande ovetande men övertygad om att mitt optimistiska hjärta skyddar henne. Min mamma<3