stephaniesliv

Känner mig pigg som en mört då jag druckit både cola och proppat i mig en chokladboll. Let's say that it's addictive! Jag bara älskar delicatobollar<3 muuums... Men dock så blir det mindre såna godheter nu i framtiden. Det är nämligen dags att börja tänka i de sunda banorna igen. Snart är det sommar och då vill jag kunna vara ute och springa utan att bli trött av en usel kondis. Så nästa vecka börjar power walking säsongen för min del! Jippie:)

Idag har varit en lugn dag. Trött och seg men ändå harmonisk. Men oron sitter i magen, och har gjort det de senaste dagarna. Om en vecka kommer min mamma ha opererats. Ingenting "allvarligt", men alla operationer innebär en viss risk. Usch, om någonting skulle hända henne så går min värld under känns det som:/ Känns så tungt att lämna över henne i någon okänd persons händer och låta dem skära i hennes vackra kropp. Dock för det bättre, det är i alla fall vad meningen med det hela är, men... det känns så främmande på något sätt. Livet har sina omöjliga och mirakulösa tvister och det gör ont i mig att ha den här oron i mig. Som tur är så slickar Nelson bort de salta tårarna. Han förstår när jag är ledsen, och försöker alltid få mig att bli glad igen. Han viftar på svansen och går mot dörren. Det är som att han säger "Matte, vi går ut istället så mår du lite bättre!". Framför honom får jag ändå vara ledsen, jag kan bara prata ut och bekänna mig rädsla. Han lägger huvudet lite på sned och lyssnar. Som att han hör mina rädda hjärtslag. & rädd är precis det jag är, så otroligt rädd. Det blir bra, det måste bli bra. Det kommer att bli bra! 

Nu ska jag deklarera, så vi hörs imorgon igen! Kramar