stephaniesliv

hemlängtan is over (i alla fall för mig)

Kategori: Allmänt

Och så är jag hemma igen. Hemma på riktigt, och det känns riktigt skönt. Jag har haft en sjukt underbar semester som jag spenderat med de jag älskar och bryr mig om mest. Så jag kan verkligen inte klaga. Men jag kan heller inte klaga över att få komma hem, duscha mig helt ren och sova i min egna säng. Borta bra men hemma bäst stämmer perfekt. 

Medan jag varit borta på min semester har det hänt lite saker i världen. Tyvärr är det inte så värst mycket som jag orkar engagera mig i, men, saker som att Erik kom in på Hyper Island måste nämnas, så grattis till dig! Nästan allt annat som jag fått höra om vad som pågått i världen är rätt ointressant då jag har fått uppleva hur det känns att bläddra igenom en HEL skvallertidning (med finare ord: en kvällstidning. Samma blaska, annat namn). Herregud. När ska sk*ten bojkottas? Jag brukar inte bli så uppröd över saker som inte angår mig. Men snälla, snälla media, vi har verkligen inte med saken att göra. Jag struntar i om Carl Philip kraschar med sina racer bilar, guess what, ALLA racer förare gör det i början av sin karriär...ja Svensson, prova själv att ställa om ditt liv från att köra husvagn till att köra en bil i sån fart som de gör. Bara tanken av det ger säkert många våta drömmar om att få göra det men har ingen aning om hur det egentligen är att vara kändis, att vara prins,att vara någon bad boy som är åtalad. Men, hur magiskt skulle det vara om ditt liv stod som omslag på någon kvällstidning? Ganska kränkande va? Ja, och det är så hemskt många som inte vill att FRA-lagen skall införskaffas. Låt mig bara fråga hur många av dem som köper tidningar som hänt extra, expressen eller aftonblade för att gotta sig in i människors privatlivt? Lägg ner. Det jag säger att jag fått nog, och till den dagen majoriteten också fått det tar jag mig frihet att be om ursäkt för de människor som drabbas av detta sjuka ting som vi i vardagen kallar media (pengar, makt och efterfrågan).

Jag tänker verkligen på alla människor som somnar hungriga i natt. Alla dem som är lika gammal som jag, men som saknar utbildning. Alla de som saknar föräldrar. Det finns så mycket som vi borde lägga vår uppmärksamhet på. Min hemlängtan från semestern är över men det finns folk som aldrig kommer kunna komma hem. Familjer vars hem tagits ifrån dem. Sen finns de dem som hatar bara för att de har för lite att älska. Människor som saknar förståelse. Hade det varit annorlunda om vi varje dag läste dödsannonserna för människor som varje dag dör av aids, i krig eller av naturkatastrofer? Hade vi agerat mer eller hade de ersatt våra folkhjältar vi kallar kändisar? Vi riktar mer uppmärksamhet åt människor som går utan underkläder i L.A än till människor och organisationer som försöker bekämpa fattigdomen. Alla kan göra någonting. Alla ni skvallertanter som betalar för era skvallerbiblar kan öppna plånboken och ge de korvören till människor som behöver det istället. Bara ett tips...

Jag är snart 20 år. Lever inte på nån stor lön (bor visserligen hemma), men jag försöker göra någonting. Jag har bestämd mig för att bli fadder och har ansökt om det. Att klaga och inte agera själv är meningslöst, så jag tänkte bara göra det klart, att jag faktiskt gör någonting. Jag uppmanar samtidigt att vi unga försöker vända på trenden nu. Det är dags att förstå att med dagens ekonomiproblem och annat viktigt som vuxna prioriterar gör att de lätt sållar bort sånt som många (alla) vuxna VET är viktigt för framtiden. Många lever dock inte som de lär ut, vilket skapar problem för oss unga att veta vad vi ska göra åt de oundvikliga problem som kommer att drabba oss i framtiden. Jag vill inte tillhöra en egoistisk generation. Jag vill tillhöra en generation och en tid som gjorde det möjligt att förändra våra vanor. Jag vill tillhöra en tid där mänskligheten stod i fokus. Missförstå mig inte nu. Jag är inget större fan av Di Leva, men att "du och jag är miraklet", är något fler borde ta till sig av. Det är en sanning.

Vissa av oss får bara några chanser i livet att ta riktigt stora beslut. Beslut som rör oss själva men som kommer beröra nära och kära eller andra, på ett eller annat sätt. Ta de få chanserna och tänk ett steg längre. Vi påverkas alla av andras beslut, så försök att låta dina beslut påverka någon/andra positivt. 

För att låta mindre upprörd vill jag bara påpeka att ja, det här är väl också en slags media. Jag kanske påverkar någon som läser detta. Utan någon avsikt från min sida. Det kanske är dubbelmoral, vilket bara visar hur vi alla hamnar i fällan av denna frihet som media har givit oss. 

Kommentarer

  • Linda säger:

    YOU GO GIRL! mycket bra skrivet och jag håller med, så jag har också verkligen funderat på att börja hjälpa till så gott som jag kan. Fadderbarn nästa och man kommer i kontakt med massor av olika organisationer med tanke på vårt jobb. ;)

    2008-07-22 | 02:12:05
    Bloggadress: http://liinda08.blogg.se/

Kommentera inlägget här: