stephaniesliv

Ja, den här dagen kunde jag ha skitit i totelt! Orkar inte ens lägga ner orken att skriva det ynkliga jag gjort idag. Dock kan det beskrivas med ett ord; Längtan! 

Mamma jobbade idag=helt ensam hemma. Hade ingenting att göra, ingen att träffa. Sen kommer allting på en gång, att bara få sitta och vänta så att man får träsmak i rumpan. Visst en sak jag tycker om att göra är att sjunga och spela gitarr, dock betyder det inte att det var roligt just idag. Nä, fyfan åt helvete med den här dagen! 

Och det värsta är att jag inte kan bli glad av att Dennis ÄNTLIGEN (förihelvetepåtiden) är påväg hit. Tack vare att denna dag bara varit en enda långdragen skit så hänger mungiporna ner till golvet. Hur mycket jag än försöker tänka "jaa, men han är ju påväg nu", så ligger bara gråten i halsen av att jag varit ensam hela dagen. & nej jag är en inte en bortskämd liten unge som alltid sitter med människor runt omkring mig o klappar mig hela dagarna (som om jag vore en äcklig bortskämd katt), nej, nu är det känslorna som blandat till denna soppa. Känslan av att ha inte fått höra rösten på den man älskar på mer än 1 vecka, o sen bara gå o vänta pga dålig planering osv. Jag kan verkligen störa mig riktigt hårt på sånt. För om jag hade vetat hade jag skitit i att sovitt till 10 och gått upp mycke tidigare för att ha själv fått fart på den här dagen o åkt över till honom. 

Jag blir bara så trött.... Ville bara få ur mig detta en gång för alla, för jag kan inte bara gå och vara deprimerad o försöka vara stark o svälja det. Ibland behöver man spotta ur sig det som gör ont.