stephaniesliv

INLÄGG FRÅN IGÅR (som inte ville publicera sig)

Still sick and tired of just standing still.

(But when everything starts going fast, i want to rewind)

Så har man hamnat i det här med att jobba varje dag och vara ledig på helgerna. Visst, hur skönt som helst att slippa skolan. Känner mig så nöjd med att inte behöva gå upp varje morgon och åka en timme för att ta mig till skolan för att sedan sitta där och flumma runt. Det känns som att det mesta var på låtsas. Allt det där med klassen. Ibland känns det som total bull shit. Men ibland ser jag tillbaka på alla bilder som tagits på våra seglingar som vi gjorde. Allt det där kommer ju aldrig raderas från minnet, men även det var jobbigt i vissa tider. Att vara fast, mitt ute på havet, med 40 andra människor runt omkring en 24 timmar om dygnet. Som med mycket annat här i livet ville jag bara fly från det. Att fly är ju inte alltid det bästa man kan göra. Men var ligger min gräns egentligen? Hur mycket ska jag orka innan det en dag tar stopp för mig? Hur mycket står en människa ut med? Så mycket skit man kan utsättas för. Jag har inte upplevt någonting jämfört med andra. Jag ska inte klaga, jag fick min utbildning. Jag har ett jobb nu. Men vi har väl alla våra småsaker som vi ibland grubblar över, och jag har min sån period just nu. Kanske PMS? kanske  bara en liten "livskris" då jag märker att livet inte är som det "ska vara". Första skolstarten jag inte går till (för jag har ingen att gå till). Hinner jag förstå vad som händer med mig, och vet jag var jag vill i livet? Hinner jag välja var jag ska i livet eller är det försent? Det är såna saker jag funderar på. Svåra saker som man sällan finner svar på. Speciellt på begäran. Jag vill förstå bättre, utan att vara för kontrolltokig. Går det? Och framför allt, varför har jag begäret av att få veta allt sånt här? Så knepigt...

Tänkte lägga mig nu. Inte för att jag är trött, utan mer för att det inte finns så mycket att göra vid den här tiden av dygnet om man inte är ute och roar sig. Vaknade vid halv 12 igår så jag är inte ett dugg trött nu. Har varit vaken i lite mer än 12 timmar. Känns verkligen sämst då man sitter fast här inne. Okej om man hade sällskap, men icke, inte ikväll. Om jag stannar uppe kommer jag dessutom bara småäta hela tiden. Jag känner att det är en sån kväll, där jag kommer gå och sukta efter massa småsaker som jag bara kommer stoppa i mig. Jag tror att all den här frustrationen är hormoner som håller på att få fnatt. Jag står inte ut med den här hormontillsatsen som tillförs i mig. Den gör inget gott. Hoppas verkligen att p-ringen är bättre än dehär pillerillerna jag äter. Åt helvete med preventivmedel. Men att inte skydda sig på något sätt för att sedan hålla på med dagen efter piller o sånt skit är en dålig ursäkt för att inte ta ansvar. Fråga mina närmaste kompisar om vad jag tycker om sånt. Vad tänker man framför allt med, som tjej, när man inte vill skydda sig?! För att först dö av att veta att man är med barn och sedan får man för sig att killen måste veta det också. Hell no. Ja, det är skillnad om man är tillsammans, men annars, finns inga ursäkter. 

Istället för att sitta här och blogga om allt jag tycker är dåligt så går jag och lägger mig. Har fått nog av mig själv och min negativa inställning. Allt för att jag inte kan få som jag vill i den här världen (vilket är helt naturligt att känna ibland). Kanske sover till sent. Eller så försöker jag gå upp och förbereda mig för dagens sysslor. Mer om det när jag vaknat...

/kvällens aningen arga bloggare.