stephaniesliv

Tänkte skriva en liten mer detaljerad beskrivning om vem jag är (för den som är instresserad!) utan att bli för personlig och avslöja för mycket. Spännnande, kanske.

Ja. Mitt liv började som knodd. Var en glad prick, även ensambarn (men har en styvbror). Har vuxit upp med mina föräldrar i ett radhus tills jag var 19 år. Efter det flyttade de isär, och just nu är jag inflyttad permanent hos min mamma i norra delen av Upplands Väsby, typ rätt nära Arlanda. När landningsställen fälls ut tittar du rakt ner och ser mitt hus, nästan.

I våras tog jag studenten från Maria Läroverket i Danderyd. Hurra för mig! Gick SP inriktning ledarskap och kommunikation. En fantastiskt utbildning med fantastiska lärare och engagerade människor. Min klass var otroligt speciell. Saknar givetvis LK2005, som vi hette. Åren på marina gav mig otroligt mycket. Jag träffade människor där som jag idag fortfarande älskar och tycker mindre om. Men det som verkligen betyder guld är den erfarenhet jag fick. Vi seglade 9 veckor totalt under utbildningen. Fick gå i land i länder som Portugal, Madeira, Teneriffa, England, Belgien, Holland...ja, jag har säkert missat något. Jag träffade en person som jag älskar otroligt mycket. Vi gick i samma klass. Vi fick oss en jäkla resa de två första åren, men sen hände något som förändrade bådas liv, vi blev ett och efter det flöt världen ihop till något underbart som fortfarande växer. Mycket under gymnasiet hindrade oss från att kunna komma till det vi var idag. Men mycket av det dåliga gjorde oss starkare  vilket gör det ännu bättre. Mycket som knäckte mig under Marinas tid har gjort MIG starkare också, vilket gör att jag sprang ut med 100 kg erfarenhet som vilade som moln på axlarna.

Något som gör mig till den jag är kan dras till min familj. Hela tjocka släkten betyder väldigt mycket för mig. Utan dem skulle världen varit mycke mörkare. All kärlek som finns mellan alla är något som håller oss ihop, och jag kan inte förklara hur bra det känns att veta att de alltid kommer finnas här för mig. Varenda kotte! Jag är inte helt svensk dock. Hälften av mig kommer från de vackra öarna Trinidad och Tobago i Västindien (Central Amerika/Karibiska öarna). Föddes däremot här i Sverige och har Besökt öarna en gång i mitt liv. Hoppas dock på en resa dit snart. Skulle vara kul att få uppleva ens andra kultur och rötter. Det gör att jag har släkt över större delen av världen. Vi finns lite här och där vilket gör mig till väldigt öppen och kanske lite orädd för att ta mig till olika delar av världen. Det är inte var man reser, utan på vilka villkor. 

Något som levt med mig hela mitt liv är att jag har en viss talang med saker som jag hittar på. Höll på med konståkning när jag var mindre. Tränade 6 ggr/veckan när jag var 8-9 år. Det är inte för än nu man förstår vad jag förlorade när jag la av. Konståkningen betydde allt för mig då jag gick på lågstadiet. Jag kämpade i skolan med att försöka bli förstådd. Med en sån talang på isen var skolan ett rent helvete. Skridskorna höll mig lugn och stimulerade mig till höjder ingen annan i klassen kunde förstå. Men när träningen blev för pressande la jag av. Jag gav upp och gjorde det som kändes rätt. Fick ge upp fiol och piano för att kunna åka skridskor och fick inget gensvar från isen och träningen längre. Jag ville trotts av allt bara ha roligt. Tränare i den branschen tar unga tjejer på för stort allvar. Jag började simma istället men det drev mig också till en stor press. Jag hade roligt med simgruppen och vi fick åka iväg på läger lite här och där i Sverige. Min simklubb var bra. Vi var duktiga, men jag tröttnade. Jag la ner 2003 tror jag att det var. Ville inte ha något med idrott att göra på ett bra tag! Hade lagt ner halva mitt liv på hård, pressad träning och ville kunna njuta av att vara en normal tonåring. Normal? Nja inte enligt mig...Hade svåra år hemma med mycket bråk mellan mig och mina föräldrar och även föräldrarna emellan. Jag ville bara försvinna. Vände mig till musiken för att kunna komma bort några sekunder. Vände mig till förälskelser. Men ingenting var äkta. Högstadiet gjorde det inte bättre. Mina år på Sollentuna International School var inte något jag precis saknar. Jag förstår inte hur jag kunde stå ut. Men efter jag hade sökt in till marina på hösten i nian så hade jag bestämt mig att jag skulle bort härifrån. Jag förtjänade inte ett sånt här liv. Allt lidande. Alla människor som fick mig att må dåligt. Jag grät den dagen jag kom in på marina. Jag höjde mina poäng sista terminen av nian och kom in på slutintagningen. Jag hade gjort det, och livet vände till det bättre. Sakta... men säkert.

Nu är inte musiken en sån stor del av mitt liv. Men symboliserar min mentalitet för ögonblicket. Jag vill höra musik som framkallar känslor för att kunna ha dem under kontroll. Men musiken jag nu mera lyssnar på gör mig i allmänhet taggad, glad eller nostalgisk.

Ett annat intresse jag utvecklat under de senare åren är mode, skönhet och hälsofrågor. Jag skulle väl kunna säga att jag är lite självupptagen när det kommer till mitt utseende, framför allt vad jag har på mig, men också vad andra har på sig. De säger "sluta aldrig jämföra", men jag säger "sluta aldrig lära dig från andra". De här intressena har gjort att jag mer och mer vill rikta in mig på en karriär på dem. Så vi får se vad som händer. Jag mår bra av att låta mig inspireras av skönhet. Men skönhet är något som varje individ har en egen uppfattning av, vilket gör det ännu mer intressant att analysera! 

Det var långt från allt om mig. Men resten är väl att bedöma själv...Om det inte redan skett