Livet är helt ok men ändå inte. Låt mig redogöra lite:
- Stress på jobbet. Trodde att det var rätt cool inför helgens möten. Fel av mig, hade en mördagdag på jobbet där jag tappade halva hjärnan efter halva dagen.
- Andra saker ligger och "stör" när man är stressad=ledsen stressad Stephanie x 10.
- Vad fan blir det av mig efter den 31 juli?! Inte ens en intervju blir jag kallad på, vad är det för fel på mig????!!!!
- Allmän känsla av att "det är lite mycket nu".
+ Efter den här helgen får man ett slags kvitto på hur grymma vi varit under dessa år. Power!
+ Flytten närmar sig. Har dock inte börjat packa än men ändå, pepp!!
+ Idag kom solen fram och jag behövde inte ha på mig en höstjacka, utan vårjackan dög fint den!
+ Träningen börjar gå riktigt bra och min vita månad ger sina resultat. Känns awesome! Snart är jag under 60 kg vilket innebär att jag gått ner 10 kg på 1 år, pepp! Ok, vågen säger inte allt MEN jag mår så sjukt mycket bättre av den här livsstilen. Nu är jag bara soffpotatis på 50% :)
Regn och grått. Visst var våren väldigt tidig men jag vill ändå minnas att det var bättre väder än såhär för ett år sedan!
Livet rullar på dock. Det börjar märkas att nästa helg är en jobbhelg. Det är mycket att ha i huvudet och det ska bli väldigt skönt att ta en paus nu i helgen. Börja packa, rensa, måla om ett bord mm. Ja, skönt att syssla med annat så jag kan släppa jobb helt och hållet helt enkelt! :)
Har sett till att träna varje dag den här veckan och även fast min motivation inte är på topp så går det framåt. Som min käre sambo sa så blir det kanske bättre när jag får byta gym när vi flyttat. Ja, faktiskt! Är lite trött på mitt nuvarande gym faktiskt på många sätt. Sen tillåter inte riktigt vädret utomhusträning heller. Men snart så! :). Men alltså hjälp, vilket gym ska man välja i Väsby? Finns iaf mycke mer att välja mellan. Har ett gym typ 100 m från lägenheten.. Får kolla upp det där helt enkelt! :)
Under långledigheten tittade jag inte bara på söta små djur och umgicks med familjen. Under ledigheten har jag funderat mycket på det här med hormoner som jag tillför min kropp dagligen. Efter mer än 10 år av att använda preventinmedel har jag börja ifrågasätta lite vad det faktiskt är jag stoppar i min kropp och varför jag gör det. Det självklara svaret är ju att jag inte önskar att bli gravid. Men annars då? Annars är det ju bara negativt.
Der började med att jag faktiskt hade en partner och blev sexuellt aktiv (ja, här går vi in på detaljer men det är ett viktigt ämne som jag blir mer o mer upprörd över ju mer jag tänker på det). Rädslan att bli gravid när jag var 15 år var stor och den rädslan har nog präglat mig i över 10 år. Sedan var det ju andra saker för 10 år sen. Jag blödde mycket, hade väldigt ont och hade humörssvängningar som hette duga under den där lilla perioden. Barnmorskan på ungdomsmottagningen rådde mig att börja med minipiller. De gjorde att jag blödde mest hela tiden istället. Blev sedan att börja med p-piller. De kräktes jag av och fick ännu värre humörssvängningar av. Men det var värt det eftersom jag höll mig i relationer och inte ville bli gravid. Men alltså hur normalt är det att man bara accepterar att kräkas, svimma, blöda och må psykiskt dåligt för att inte bli gravid? Sånt tänkte jag inte ens på.. HUR kunde det inte ens ringa en liten varningsklocka?
Bytte sedan till p-ring efter att jag svimmade och kräktes ofta av p-pillerna. Av dem har jag fått gravidsymtom och trott att jag varit gravid flera ggr. Fatta den stressen, men nej det är tydligen "normalt" med p-ringen. Skönt att gå runt och känna sig gravid (saker svullnar, mår illa mm, vill ju tillägga att jag inte vet hur det FAKTISKT är att vara gravid), men man inte är gravid utan det är det som ska göra att man inte blir gravid som ger dess känslor.
Nu har jag gett allt det här en funderare och kommit fram till att jag fått nog. Hur mår min stackars kropp? Hur fungerar egentligen dedär delarna i kroppen? En dag vill jag verkligen ha barn när tiden känns rätt. Det är något jag faktiskt drömmer om mer och mer. Antar att den där biologiska klockan börjat ticka eller något. Men jag slutar inte med detta för att börja producera barn just nu, för jag är fortfarande inte redo. Jag slutar för att jat vill inte misshandla min kropp längre. Jag vill fungera naturligt. Män får fungera naturligt. Det känns ibland väldigt orättvist att det är vi kvinnor som ska få vara så ansvarsfull och att det är vi som har nån slags tickande bomb inom oss som väntar på sin dynamit för att sen explodera.. Haha. Nä men det har varit jobbigt sålänge jag kan minnas. Rädslan, känslorna psykiskt och fysiskt. Orättvist och bara..dumt! Det finns ju andra sätt!
Så nu börjar ett liv utan hormoner helt enkelt, och det känns bra! :)
Har tagit lite semester från dig men nu tror jag att jag är tillbaka!
Det är en stel Stephanie som bloggar just nu. Jösses vad stel jag är! Haha! Blir så även fast det inte gått överdrivet många dagar utan styrketräning. 3 dagar i rad nu efter ett litet uppehåll tar ut sin rätt antar jag.
Förutom träning då? Det börjar dra ihop sig med flytten och jag tror att det börjar bli dags att inhandla saker som flyttkartonger osv. Tiden går så snabbt och om mindre än en månad bor vi liksom inte där vi gör nu.. Mäktigt!
Under långledigheten var vi uppe hos min mormor och extramorfar i Dalarna. I lördaga när vi åkte hem var vi på parken zoo i Eskilstuna. Härligt att komma bort lite!
Hoppas ni haft det bra! :) Lite bilder från ledigheten:
